Min granne här på Klong Dao Beach, Maria, blev bekant och god vän med hela familjen för flera år sedan. Det var också Maria som tog mig med till Gong Grit första gången för att prova på frun Wans delikata anrättningar. Tyvärr hann jag inte med så många middagar där, och den sista var på julafton i sällskap med Maria och hennes norska vänner.
Tre dagar efter tsunamin vågade vi oss bort till Gong Grit, c:a 500 meter fran vårt ställe, och det vi fick se var fasansfullt. Allt var borta, jämnat med marken. Vi visste inte heller hur det gått för familjen. Efter ytterligare några dagar lyckades vi spåra dem, Gong svårt skadad, fadern på sjukhus; han hade räddats till livet med hjärtmassage av en svensk. Dagskassorna från julhelgen var borta och det enda Gong hade var 200 bhat på fickan.