Vad är det med detta lands befolkning och deras fokusering på det negativa?

Det är inte konstigt att man känner empati för de som har personlig koppling till situationen i Sydostasien men varför ska det hela tiden pratas om hur hemskt det måste vara för dom? Varför inte lägga en del krut på att glädjas för de som klarade sig. En intervju med en hemkommen person som kan berätta att det känns underbart att vara hemma igen och att dom ser fram mot att träffa släkt och vänner. Ska det vara så helvetes svårt?!

Det blir i och för sig inte lättare när vårt lands ledare slänger ur sig glädjedödare som "Det är ett fasansfullt år som ligger framför oss. Vi kommer att få uppleva väldigt svåra saker den närmaste tiden." (taget från Expressen.se) Hur fan kan han tillåtas prata med pressen? Om du inte kan säga något konstruktivt i det nuvarande läget - håll käft!

Vi behöver lägga om vår riktning, speciellt inom media, bort från det negativa och över till det positiva. Celebrate life and suffer death - inte tvärtom.