I dagens DN på nätet hittade jag en intressant artikel om en rysk tjej som älskar sin båge och gärna åker runt i den döda zon som innefattar området runt Tjernobyl. Under sina resor mäter hon mikroröntgen och tar bilder på diverse saker och byggnader. Det är just bilderna som intresserar mig.

Jag har sen lång tid varit fascinerad av slitna miljöer - gärna industrilokaler - med spår av det som bott/verkat i rummen. Det finns en hel del snygga bilder på hennes sida Ghost Town.

Gång efter gång slås jag av folks totala avsaknad av tidsuppfattning. Hur lång tid tror du det tar att gå 60 meter - 1 minut? 2? Kanske 5?

Jag byter varje vardagsmorgon vid Alvik från tunnelbanan till tvärbanan. Så fort jag kommit ned till spärrarna kan jag se hur lång tid det är tills tvärbanan går. Sträckan som är kvar att gå kan, på sin höjd, vara 60 meter och ändå så springer, halvspringer, joggar, lufsar och allmänt skyndar folk genom spärrarna och ner för rulltrappan.

Varför? Så att dom kan stå och pustande trängas i dörrarna längst bak i två minuter före spårvagnen faktiskt åker? Själv glider jag lugnt förbi dom, går fram till den påtagligt mindre befolkade främre vagnen och slår mig ned att läsa en Metro.

Nu vet jag att det finns en eller två alerta personer som undrar - Men man kan ju inte alltid lita på de där 2 minuterna på skylten. Vad säger du nu då? Man kan nästan alltid lita på att tåget går tidigast om 2 minuter. Det kan dock alltid bli senare.

Så, kära medtrafikant, sakta ned, ta det lugnt och räkna en gång hur lång tid det tar om du inte springer.

Det första man slås av är att det i Stockholm klassiska citatet stan är full av vatten inte ens kommer i närheten av att beskriva hur det är i Amsterdam. Man får känslan att om man ställer sig i valfritt gatuhörn och kastar en biljardboll över axeln så kommer man höra ett plask.

Folket är generellt mycket trevliga och tillmötesgående. Detta var något som blev underbart (och lätt skrattretande) tydligt när min polare, efter att ha tagit fem steg utanför hotellets dörr, blev omkramad av en tämligen förfriskad holländare glatt tillönskande oss en underbar dag.

Stan i sig känns som en fungerande blandning av Gamla Stan och valfri engelsk förort. Mycket mörkt tegel och smala hus. Det små torgen som naturligt kommit till i anslutning till de lite större broarna blir en naturlig mötesplats med mycket rörelse och de alltid närvarande korvståenden.

Man blir dock rask bortsliten från Gamla Stan-känslan så fort man öppnar hotellets dörr. Där möts man nämligen av något man först tolkar som en vägg... sen som en stege... innan man inser att det faktiskt är en trappa. Det är inget stort avstånd mellan väggarna (cirka 1 person brett) och mycket grunda trappsteg som går nästan rakt upp. Upp, ja. Det var illa nog - tills man skulle gå ner för dom. Tacka makterna att det fanns handräcken!

På det hela en mycket trevlig resa som jag kan rekommendera. Och om ni vill bo klart prisvärt i centrala delarna av stan kan jag rekommendera Hotel My Home.

Imorgon drar jag iväg till ett, förhoppningsvis, varmt Amsterdam. Min käre kamrat och jag åker ned på en barrunda - både öl och "coffe" kommer säkerligen intagas.

Jag lovar att komma med en rapport om resan efter hemkomst.

Man har satt sig, rättat till blåset från taket, tagit på sig bältet och slagit upp boken. Då ska det pratas i högtalarna. "Välkomna ombord på denna flight till Helsingfors. Vi kommer nu visa en kort säkerhetsdemostration och skulle be om er uppmärksamhet ett kort tag." Och så vidare. Ni har säkert hört det flera gånger.

Jag har nu inga stora problem med denna genomgång (jag kan ju ha glömt att syrgas kommer ned från taket i samband med att vi störtar till vår död) eller att dom pratar under flighten men undrar var i h*lvete dom lärt sig få alla s, c och f att låta som en telefonpervo på speed. Konsonanterna p, t och k är inte bättre - låter mest som man desperat försöker spika upp flygkartan inne i cock pit med ett barns gummiklubba.

Grundläggande mikrofonteknik ska väl inte vara för mycket att begära? Följande fras borde stå med någonstans i deras flight magazine - Håll inte mikrofonen rakt framför munnen när du pratar.

I dagens Metro fanns följande överskrift på en artikel : "Schlager kostar TV 4 miljoner". Pratar man om TV i största allmänhet då, eller? För TV låter inte 4 miljoner som ett speciellt allvarligt problem.

Det visade sig dock, när man läste själva artikeln, att det hela handlar om att TV4 tappar reklamintäkter på grund av Melodifestivalen. (Som nu, till min stora irritation, är utsmetad över fem helger så man måste hållas zappningsfingret i styr flera helger i rad.) Nu vet jag att man ofta i rubriken måste trycka ihop meningar som egentligen inte fungerar MEN i detta fall hade det ju faktiskt blivit kortare om man gjort det korrekt - "Schlager kostar TV4 miljoner".

Kan det vara så att dom medvetet gör rubriker för att få oss tro att dom inte vet vad dom håller på med och därefter med skadeglädjelyster i ögonen kastar oss över deras senaste hopkok av misstag och syftningsfel?

Jag är inte en stor fan av sport men finner mig då och då framför program eller i samtal om sport. En sak som jag funderat över är var gränsen går mellan kula, klot och boll. Vad definerar de olika varianterna?

Det första jag tänker på när jag hör klot är bowling. Ett typiskt klot. Men sen finns det även klot inom boule. Så man tror ju att det heter klot för att objektet är hårt och inte studsar. Men neeeejdå. Skulle inte den beskrivningen exempelvis passa in på bollarna i biljard?

Om man då tittar på boll så tänker man säkert att det relaterar till något man sparkar eller håller i händerna. Men om man tittar på biljardbollarna, igen, så skiter det sig.

Det verkar som om man suttit på Institutet för Nya Sporter och kastat tärning om namngivning.
- Ny sport?
- Ja.
- OK. Har du något namn på denna sport?
- Jepp. Badminton.
- Jahaja. Då får ni spela med.... *kastar tärning* ... en boll.
- Men... den har ju bara en halv sfär med fjädrar instuckna?
- Ja?! Men nu kallar vi det en boll! Nästa!

Om något nu klurat ut hur man tänkt när man namngav saker så får du/ni gärna hör av er till mig. Då kan ni även passa på och förklara begreppen kastar, slår och skjuter .

För er som spelar Enemy-Territory kan jag tipsa om Nostromo n52. Ett game-board som är mycket smidigt, skönt i handen och väldigt programmerbar.

Det finns även ett nytt grafikpack till ET som jag rekommenderar att Du tar hem från nån lämplig server.

Ska det vara så att man måste utstå ett år till av förudmjukelse påkastat oss av en tysk i röd bil? Det verkar i alla fall, efter att ha sett resultatet av lördagens tidskval, som att tillverkaren av "den röda bilen" ha träffat ordentligt rätt. Som vanligt.

Vi får väl hoppas nån av färskingarna, av ren otur, råkar köra på deras framvingar eller putta dom av banan.

Girighet har fått en negativ klang trots att det finns positiva sätt att vara girig. Man kan exempelvis vara girig på kunskap och utveckling. Men oftast åsyftas pengar när man diskuterar detta ord.

Aftonbladet.se har under ett antal år etablerat sig som en mycket populär sajt med stort antal besökar varje dag, mycket reklam och, som jag tror, stora reklaminkomster. Nu har dom börjat med betaltjänster för att "få mervärde". Vad detta troligen handlar om är att de inte anser sig tjäna tillräckligt - d.v.s girighet.

Hur mycket är tillräckligt? Var går gränser för en nyhetsbyrå mellan kostnadseffektivt och girigt?

Min önskan är att alla som idag är eller tidigare var besökare hos dom istället besöker dn.se, svd.se eller, om man vill ha en mer snaskig vinkel, expressen.se.