Det första man slås av är att det i Stockholm klassiska citatet stan är full av vatten inte ens kommer i närheten av att beskriva hur det är i Amsterdam. Man får känslan att om man ställer sig i valfritt gatuhörn och kastar en biljardboll över axeln så kommer man höra ett plask.

Folket är generellt mycket trevliga och tillmötesgående. Detta var något som blev underbart (och lätt skrattretande) tydligt när min polare, efter att ha tagit fem steg utanför hotellets dörr, blev omkramad av en tämligen förfriskad holländare glatt tillönskande oss en underbar dag.

Stan i sig känns som en fungerande blandning av Gamla Stan och valfri engelsk förort. Mycket mörkt tegel och smala hus. Det små torgen som naturligt kommit till i anslutning till de lite större broarna blir en naturlig mötesplats med mycket rörelse och de alltid närvarande korvståenden.

Man blir dock rask bortsliten från Gamla Stan-känslan så fort man öppnar hotellets dörr. Där möts man nämligen av något man först tolkar som en vägg... sen som en stege... innan man inser att det faktiskt är en trappa. Det är inget stort avstånd mellan väggarna (cirka 1 person brett) och mycket grunda trappsteg som går nästan rakt upp. Upp, ja. Det var illa nog - tills man skulle gå ner för dom. Tacka makterna att det fanns handräcken!

På det hela en mycket trevlig resa som jag kan rekommendera. Och om ni vill bo klart prisvärt i centrala delarna av stan kan jag rekommendera Hotel My Home.