This page is powered by Blogger. Isn't yours?
Bio: Serenity
För oss som älskar TV-serien Firefly är det ett måste att gå och se Serenity. Filmen är som ett längre avsnitt med större budget. Alla gamla kära karaktärer är med oss och den härliga stilen från serien glänser med sin närvaro.

Manus kunde gärna varit lite mer komplext och lite mindre tydlig i detaljerna. Men för att det ska funka för dom som inte sett serien så förstår jag att det krävs en viss mängd förklaring.

Var: Biopalatset
När: 2005-12-01 18:45
Publik: Halvfullt, bra publik full av fans av serien

Betyg: 7/10
Redundant information
Jag har under en längre haft problem med "Bäst före"-datum eftersom de, sen 2000, varit omöjliga att tyda. Hur ska jag veta om konserven med chili märkt "060402" kommer smaka gudomligt eller döda mig?

Sen finns det ibland information som jag kan tycka är en aning onödigt. På min äppeljuice står det "15.08.06 15:29". Visserligen är det en tvålitersförpackning men jag tror inte jag kommer öppna kylen på morgonen den 15:e augusti nästa år, greppa juicen och tänka "Vilken tur! Jag har fram till halv fyra på mig att dricka resten." Vad har klockslag där att göra?!
Inte många rätt(er)
Jag har länge varit medveten om att Felix inte gör nån högkvalitativ mat MEN man har alltid kunnat lita på att det varit "helt OK". Ett givet undantag har varit deras ketchup.

Så när jag köpte en skaldjurspaj (enligt Felix "Skaldjurs paj" *suck*) trodde jag att jag skulle få i mig en OK liten lunch. Speciellt då den ska vara skapad, enligt paketet, med "vitt vin och dill". Där fanns dill, det ska erkännas. Men inte f*n kände man nån smak av skaldjur eller vitt vin. Det smakade ägg och äckliga crabstick. I vilket hav lever crabstick vilt?

Så, håll er långt långt ifrån denna "skapelse"!
Bästa reklamkampanjen
Vinnaren av årets pris för bästa reklamkampanj i TV är ... [dramatiskt trumljud] ... Discovery Channel. Dom vinner för kampanjen "Got to know?" som inte bara är enkel och smart utan även snyggt genomförd.

Bäst är reklamen med en tom telefonkiosk mitt i bilden, ringande telefon. En joggare pustar förbi och ut ur bild. Telefonen fortsätter ringa. Paus. Joggaren kommer tillbaka och går till telefonkiosken. Slut.

Brilliant!
The Dark Tower
Jag tycker om att läsa trots att jag gör det relativt långsamt. Något som lägger på tid på min läsning är att min hjärna ibland gör små resor från materialet ut i fantasin suddiga tillvaro. Det brukar då ta mig ett litet tag att hitta tillbaka till det senaste jag läste OCH som registrerades i de grå zonerna. Det hör även till att jag huvudsakligen läser på engelska eftersom jag misstänker att en del nyanser försvinner i översättningen.

Jag har i dagarna avslutat ett riktigt epos av Stephen King - The Dark Tower. Ja, jag kallar den ett epos trots att herr King normalt ses som en dussinförfattare som bara skriver ruggiga skrämselhistorier för den stora massan. När det gäller denna bokserie kan jag verkligen inte hålla med en sån syn. Detta är en mustig western / sci-fi / romantisk / post-apokalyps / skräck / fantasy historia som spänner över världar, tid, människor och öden.

Sju böcker på, totalt, över 3400 sidor ger mig (dig?) som läsare en resa utöver det normala. Till sån grad att jag mot slutet av den sjunde boken kände stor olust att läsa klart. "Om jag inte läser ut den här boken så kommer serien aldrig ta slut" var väl ungefär det argument jag försökte använda för att övertyga mig själv om att inte fortsätta. Detta var, som du förstår, en dödfödd kamp då min nyfikenhet på hur det hela slutar alltid kommer övervinna ett rationellt argument.

Det har tagit herr King lika lång tid att skriva denna serie - detta epos (om ni ursäktar) - som jag har levt (själva böckerna har varit en del av mitt liv sen 1982) så det är inte så konstigt att jag känner en viss tomhet nu när det är slut. Det enda jag kan tänka mig nu är att läsa om dom - denna gång i ett streck utan att behöva vänta på att nästa släpps.

Och allt börjar så vackert...

"The man in black fled across the desert, and the gunslinger followed..."
Osmidig produktkoppling
Jag satt just och tittade på Cityakuten (E.R) när kanalens ID (loggan i bildens hörn) försvinner - något jag direkt ser som en liten varning om vad som komma skall. Reklam.

Jag gillar bra reklam men blir bara irriterad av merparten av dagens oinspirerade snuttar. Jag skulle dock, utan att tveka, köpa en DVD med Roy Anderssons samlade reklamfilmer.

Hur som haver... denna gång ids jag inte kanalhoppa och tänder istället en cigg (reklam kan användas till andra aktiviteter än att insupa marknadens varupåtryckningar- ta en cigg, gå på toa, hämta något ur kylen eller ha en snabb liten gosstund med sin partner) och möts av reklamslammer (eller vad man nu ska kalla intro- och uttrosnutten som meddelar vilket företag som sponsrar programmet) för Otrivin.

Jag råkar vara en person som tycker Otrivin är en bra produkt men hoppet från akutingrepp på en persons skallben för att lätta ett övertryck i hjärnan orsakat av inre blödningar till "Otrivin - befriar täppta näsor" känns lite löjligt. Det hade nog passat bättre om de sponsrat ett tjockflytande och otrevligt program som Paradise Hotel.
Vectavir
I reklamen för Vectavir yttras följande fråga: "Får du oxå munsår när som minst behöver det?"

När har man någonsin, i det verkliga livet, behövt ett munsår?