Ungefär två år försent börjar nu de stora skivbolagen komma med sina nätmusiksalternativ. Samtidigt försöker de sätta käppar i hjulen för uppstickarna KaZaA/Morpheus.

Oberoende av om de lyckas stoppa just den här Napsterkopian eller inte kommer de knappast att lyckas bra med de nedladdningsvarianter som hittills lagts fram, eftersom de alla begränsar kundens äganderätt till musiken. Det kommer antagligen att gå lika bra som den DVD-variant som hette DiVX (sedermera har namnet antagits som beteckning på en videokompressionstyp), där man bara ägde två visningstillfällen på de DVD:er man köpte och var tvungen att betala för alla efter det. Idiotiskt? Javisst, men det hindrar inte musikföretagen från att försöka sig på liknande system där folk betalar utan att egentligen få något beständigt.

När ska de förstå att folk tycker om att äga saker? Det är också ett av de tyngsta argumenten för CD-skivor: det är trevligt att ha texter, bilder och annat kringmaterial när man lyssnar på musiken.

Nedan finns alltså ett litet kåseri jag i somras skrev om detta fenomen. Det är fortfarande nästan helt aktuellt, vilket är ett rätt tydligt tecken på hur förbannat långsamt utvecklingen går i musikbranschen. Få andra texter om Internet är fortfarande giltiga efter sex månader.

[sälj musik som porr]

Herr Talman, att vi säljer sämre beror på kopiering, inte på att Reload suger slapp gubbkuk.