Mobil-vadå? Vadå-telefon?

Jimmy Breslin påpekar i Newsday att även om opinionssiffrorna pekar på att det är jämnt mellan Bush och Kerry, så ska man ta det med en stor skopa salt, eftersom de inte mäter folk som bara eller mest använder mobiltelefon. Och glöm för all del inte hur utdömd Kerry var innan första primärvalet.


Sen visar det sig att Jay Leno, trots att han gång efter annan släpper fram den alltmer tragiske Dennis Miller att spy sina högerfloskler och att han kan tyckas ha hjälpt Arnold till guvernörsskapet, är en (med amerikanska mått mätt)vänsterkille.

I believe the media is in the pocket of the government, and they don’t do their job. They have people like Michael Moore who do it for them.

Men nog känns han tyvärr lite aningslös och feg. Tacka vet jag Letterman.

Typografi och cirkelresonemang

CBS-programmet "60 minutes", som här går på TV4, kan ha fått förfalskade dokument i sin hand som skulle "bevisa" att Bush gick emot en direkt order från en överordnad, när han inte dök upp för läkarkontroll.

Det har omnämnts en del i den svenska bloggosfären, där de flesta utgått från att dokumentens trovärdighet underminerats av folk från de inte särskilt intellektuellt meriterade högersajterna FreeRepublic och Little Green Footballs. Orcinus har ett intressant perspektiv på det hela, och det har även The Poor Man(missa inte den första kommentaren här, som är en intressant spekulation om kritikens källa).

Det intressantaste tycker jag ändå är att Vita husets talesman sade att man inom administrationen hade "goda skäl att tro att de var äkta", vilket ju då betyder att det de beskriver faktiskt har hänt. Annars skulle väl presidenten själv omedelbart ha sagt att de inte alls kunde vara äkta, eller hur?

Samtidigt döljer hela det här (egentligen irrelevanta) tjafset hur det bara går mer och mer åt skogen i Irak. Det är inte bara demokrater och diverse vänsterfolk som nu anklagar Bushadministrationen för inkompetens, avsaknad av planering och bristande strategisk helhetssyn. Men, det är klart, man kan ju - om man verkligen vill resonera i cirkel - se det allt mer stigande kaos som har uppstått på grund av invasionen av Irak som ett försvar för att det skedde. Jodå, det är det nykläckte svenske bloggaren Alicio i Underlandet gör.

Säg att jag har en granne jag misstänker är en våldsverkare, och därför bryter mig in i hans lägenhet på jakt efter den där pickan jag har hört att han äger. Anta sedan att han ertappar mig och klappar till mig ordentligt. Visst är det ett bevis för att han gärna tar till våld istället för att kommunicera, men nog fan var det jag som provocerade honom (men det gör naturligtvis inte honom skuldfri - hans slag är definitivt moraliskt förkastligt). När mina kompisar då påpekar att det var djävligt dumt av mig att bryta mig in, eftersom de upprepade gånger sagt att han dels inte hade nån picka och antagligen skulle klappa till mig, så kan jag för i helvete inte använda slaget mot mig som ett argument som rättfärdigar mitt inbrott.

The Problem with Dick

Dick Erixon är homosexuell. Det är i sig ingenting anmärkningsvärt med det, förutom det faktum att han politiskt lierar sig med en av västvärldens mest homofoba regeringar.

Det är obegripligt hur han – och andra homosexuella högerröster som Andrew Sullivan – kan behandla Bushregeringens inställning till homosexuella som om det bara vore en liten avvikelse, när det i själva verket är symptomatiskt för hela deras världsbild. Jag vill egentligen inte spekulera djupare i Dicks sexualitet, men det känns som att det krävs ett djupt rotat masochistiskt drag att stödja en regim som helst ser att man själv försvinner, eller åtminstone missgynnas å det grövsta. Utan andra jämförelser i övrigt kan jag inte låta bli att tänka på Jackie Arklöv, som lyckas med konststycket att vara svart nazist.

Å andra sidan ska man kanske inte förvånas. För att stödja Bush krävs det att man jobbar hårt för att kväva det som i en direktöversättning från engelskan kallas för ”kognitiv dissonans”. Termen är inte särskilt etablerad i Sverige, men det innebär helt enkelt att ens åsikter och idéer inte överensstämmer med de sinnesintryck man får, att ideologi och fakta krockar med varandra.

Om man någonsin blir förvånad över hur innerligt folk som står på Bushs sida försvarar även de mest tydliga felsteg och missar, så är det bara att inse att de till största del inte är förmögna att göra annat. Precis som att människor med djup religiös övertygelse inte vågar ens börja ifrågasätta de trossatser som ligger till grund för den myt de valt att svälja som förklarande för hela skapelsen, så kan man som Bushanhängare inte tillåta sig att tro att han eller hans närmaste begått ett endaste litet misstag.

För de flesta någorlunda kritiskt tänkande människor borde det vara ett tydligt varningstecken att Bush själv aldrig någonsin erkänner ett misstag eller ber om ursäkt ens för den allra grövsta av blundrar. Att inte anpassa sina handlingar efter konsekvenserna och de fakta som finns är ett av de allra säkraste kännetecknen på någon som är dum, känslomässigt omogen och/eller ideologiskt enkelspårig (tre saker som ofta brukar höra ihop).

Men det är just det som är så tilltalande med George Bush d.y. Det finns inga gråzoner, ingen eftertänksamhet, ingen tveksamhet. På samma sätt som man kan lita till att Bibeln visar Den Enda Sanna Vägen, så är allt som Bush gör helt rätt. Det är inget sammanträffande att bokstavstroende kristna utgör hans allra säkraste bas, för är man uppfostrad att okritiskt acceptera de allra mest absurda myter, så är det inte svårt att tro att Bush är smart, en rak och ärlig Texas-kille och någon att lita på. Det är först då man på allvar kan tro att det är ett tecken på beslutsamhet att sitta och stirra tomt ut i rymden i (minst) sju minuter när det land man sägs regera över angrips av terrorister.

Den blinda tron är stark hos frimarknadsliberaler. Det är en ideologi lika enkel och rak som en gång kommunismen var (eller är, i den mån den finns kvar i någon historiskt igenkännbar form). Där kommunister ser staten som allfrälsaren, så ser de nya liberalerna marknaden som densamma. Det blir enkelt att dela in världen i gott och ont då. Det är bara att bedöma huruvida ett fenomen är sprunget ur kapitalet eller staten, och därefter förkasta eller hylla det, beroende på vilken sida man står på.

Ibland – men ytterst sällan – så blir jag avundsjuk på människor som gör det så lätt för sig. Som slipper väga nack- och fördelar mot varandra, som kan hålla på sitt parti som om det vore ett fotbollslag, eller backa upp dem som om det handlade om en favoritartist. Man skulle onekligen få mycket tid över till annat, känns det som.

Dick-mocracy

Inlägget är för långt för att ta en permabild på, så tills Dick lär sig tillräckligt mycket hyfs och HTML för att lägga in permalänkar, så får ni leta själva på Erixon.com

Då var det dags igen, efter att nyligen ha visat sig okunnig om enklare geografi när han inte kunde skilja på Niger och Nigeria, (språkkunskaperna - både de svenska och de engelska - visste vi redan att det är illa ställt med), visar det sig att Dick också sovit sig igenom historielektionerna.

...hat mellan partier inte är något nytt utan startade väldigt tidigt i världens första demokrati. Så tidigt att förste presidenten George Washington såg sig tvungen att ställa upp en andra period för att inte den unga republiken skulle splittras.

Först stannar man till i förundran. Vad hade grekerna (eller spartanerna) för partier? Nej, Dick menar på fullt allvar att USA skulle vara världens första demokrati. Inte Grekland, allmänt ansett som titelhållaren i den tävlingen, inte heller Sparta, som ibland förs fram som ett ännu tidigare exempel.

Ja, även om han skulle ha glömt efter Grekland i meningen - vilket man inte kan utesluta - så håller det inte. Polen hade en form av demokrati redan på 1600-talet, och ännu tidigare hade Island sitt allting. USA kan väl sägas vara, vad jag minns, den första demokratin med ett partisystem, men det är en ganska viktig skillnad från att bara vara allra först.

Att USA sen har ett tvåpartisystem som i mångt och mycket är enormt odemokratiskt, eftersom det begränsar folkets valmöjlighet till binär votering (eller så kan de kasta sin röst i sjön, för all del), är väl en annan sak. Som jag brukar säga: Ett tvåpartisystem är 100% bättre än ett enpartisystem: 2 x 0 = 0. Därmed inte sagt att valet i november inte är oerhört viktigt - får Bush fortsatt förtroende och kan regera utan att behöva tänka på omval, så kommer konsekvenserna för hela världen att bli påtagliga och obehagliga.

I det inlägget utför Dick dessutom det snygga trolleritricket att länka till en helt annan artikel än den han "översätter", men om man översätter tillbaka de enklare fraser som inte ens Dick kan missuppfatta hittar man den han citerar ur. Det är inte förvånande att Dick vill mörka källan, eftersom han helt sonika hoppar över stycken utan att markera det i sin text med ellipser eller annat. Han gör det för all del utan att ändra innebörden allt för mycket annat än när han missförstår, som när han blander ihop "novel" (nymodig, uppfinningsrik) och "nobel" eller med bravur inverterar betydelsen på en fras: "principled terms" (i sammanhanget närmast "principfasta termer") och "principiella termer".

Man kan i och för sig förstå att Dick inte vill ge sig på meningar som innehåller sånt som immunizing their promulgators from charges of fellow-traveling or being dupes of Russian expansionism, som ju faktiskt kan kräva både kunskap, ansträngning och lite tid för att översätta rätt.

The Dick Really Knows

Permabild 
 


Jag börjar förstå varför Dick Erixon hyser en sådan kärlek till George W Bush. Dels är de båda människor som kämpar med språket, men nu visar det sig att de är fränder även på andra punkter. Dick tror nämligen att Niger och Nigeria är samma land, lite grann som George inte kan skilja på Slovakien och Slovenien.
 
Visst är det  härligt med pålästa människor?
 
Tips till Dick: Nigeria = Hammarby, det borde vara lätt att komma ihåg. Niger...eh. Ja, det här kräver tyvärr lite kunskap, men deras flagga liknar Indiens.
 
Tack till Bengt för tipset.

You Won't Dick it.

Permabild

Det är förvisso en uppgift värdig en Sisyfos att försöka analysera och polemisera mot Dick Erixon, eftersom han spyr ur sig såna mängder snedtänt material varje dag, inklusive på helgerna. Inte heller tar han väl hänsyn till det faktum att jag drabbats av borrelia, men likförbannat tar jag tag i stenen och baxar upp den mot toppen igen. Perverst nog är det nämligen ganska kul att banka Dick.

En av Dicks favoritkolumnister heter Charles Krauthammer, och enligt Dick så mosar han Hans Blix. Han har hakat på en inledande fras i ett tal av Blix, där vapeninspektören har mage att påpeka att för miljoner människor är hunger ett direkt överhängande hot och att växthuseffekten också kan tänkas vara ett långsiktigt hot. Läser man hela talet ser man att Blix koncentrerar sig på det hot som massförstörelsevapen utgör, men också noterar att få resurser läggs på andra saker som också är viktiga.

Men Krauthammer är rädd, riktigt riktigt rädd, och gud nåde den som inte är lika rädd som han, för då är man minsann anti-Amerikan. Godwins lag är den som säger att ju längre en argumentation på Usenet fortgår, desto lägre blir oddsen för att nån kommer att likna en meningsmotståndare med nazisterna. Det är sedan länge en regel att den som drar till med en sån liknelse automatiskt förlorar debatten. Så börjar det bli med epitetet "anti-amerikansk" så länge man inte talar om t.ex. extremvänstern, militanta muslimer och terrorgrupper. Fast, som noterat i föregående inlägg, så är det ju med såna här människor att allt som ligger en millimeter till vänster om dem är "vispop".

Ett Dickinlägg som citerar en engelsk källa vore ju naturligtvis inte komplett utan ett fullständigt tokmissförstånd i översättningen. Där Krauthammer skriver (fetstilen är min) We are now deeply engaged in a breast-beating exercise for not having connected the dots before Sept. 11 får Dick det till Vi är nu djupt inblandade i en förödande närkamp eftersom vi inte såg mönstret före 11 september. Bortsett från att Dick har lagt till förödande bara för sakens skull, så betyder breast-beating inte närkamp, utan att djupt beklaga något. Krauthammer menar alltså att man nu klandrar sig själv för att man inte såg mönstret före 11/9 2001.

Jag "förödande närkamp" att Dick skulle behöva få reda på det på det här viset.

Uppdatering: På Crooked Timber har man ett bra, nytt ord för det Krauthammer gör här, det är en hypodox. Och Jesse på Pandagon sammanfattar kolumnen för den som inte orkar läsa hela.

The Dick Stuff

Permabild

Dick drar till med ett påstående som inte blir mindre befängt av att det är en inbiten myt som utan faktagrund drivits av extrema högerspöken som Ann Coulter och Rush Limbaugh.

NBC, vänstervridet som alla mainstreammedier

Att amerikansk media varit fruktansvärt medgörlig med Bush, efter att i åtta års tid ha vitt och brett diskuterat och publicerat i princip varje ogrundat påstående om Clinton (Whitewater, Vince Foster, osv) och ha förföljt honom för att ha varit otrogen verkar ha gått Dick förbi.

Inte heller brukar man se mycket bråk i amerikansk media om att Kenneth Starr spenderade 70 miljoner dollar i skattepengar på att försöka med alla medel sätta dit Clinton, medan 11: september-kommissionen fått 12 miljoner för att reda ut vad det var som gick fel vid WTC och Pentagon. Som jämförelse lades 40 miljoner på att undersöka varför rymdfärjan Columbia havererade. Säg nåt annat västland där sådana diskrepanser inte vore drivkraften för en ordentlig och utdragen mediaskandal.

Som Eric Alterman skriver i boken What Liberal Media?, så är myten om ett vänstervridet medieklimat ett av högerns främsta vapen för att tvinga in sina åsikter och synpunkter som "balanserande".

När dessutom amerikansk media nästan utan undantag hejat på Irakkriget och inte förrän på senare tid (och även då ganska svagt) ifrågasatt de påstådda invasionsskälen, och andra oegentligheter som Bushadministrationen sysselsatt sig med (Plame-affären, t.ex.), så är det lite grann som att se Dick hävda bestämt att vatten brinner och släcks bäst med eld.

Okej för att amerikanska media står till vänster om Dick, men det gör nog å andra sidan de flesta däggdjur. Att påstå att Dicks skeva världsbild är den riktlinje man ska utgå ifrån gör hela höger/vänster-skalan helt meningslös. Om allt som inte rockar lika hårt som Metallica är vispop, så blir det en djävla massa vispop i den här världen.

Dick of the World, Ma!

Permabild

Wall Street Journal: mobsters, shaking down corporations

Dick: torpeder som skakar företag

Egentlig översättning: torpeder som rånar företag på pengar

Sen tycks Dick tro att "näringslivet" är pluralis.