Ett löfte

Om Linda Skugge vinner Stora Journalistpriset i morgon lägger jag ned den här bloggen, för då finns det inga som helt skäl att försöka slåss för det svenska språket i offentliga och professionella sammanhang. Om ett sånt prestigefyllt pris går till någon som så tydligt föraktar det svenska språket som Linda Skugge faktiskt gör, då har idioterna vunnit.

Då blir det Lunarsvenska och tjugohundra för hela slanten, och då kan de få straffknulla svenskan till döds, de där som värdesätter en fejkad ärlighet över allt annat, de som tror att "de e okäj, för vadårå man hajar ju" och de som tycker att sär skriv ning inte på verkar läs bar het en nämn värt.

Det har ändå känts ganska tröttsamt och i grunden töntigt att ha en blogg efter att den svenska bloggosfären översvämmats av inkompetenta journalister, skitnödigt pretentiösa skriftställare och allsköns idioter. Där jag stolt tipsade folk om min blogg i våras, så skäms jag numera för att ens nämna att jag har en - möjligen nämner jag hemsidan, men inte mer. Därav också att det har blivit lite segt här å det senaste.

Supertrevligt finns ju i alla fall kvar vad som än händer, och kanske fortsätter jag att blogga, men då blir det nog på engelska. Vinner Linda Stora Journalistpriset är nämligen svenskan om inte död, så i alla fall ett afatiskt långvårdspaket som inte jag orkar byta blöjor på.

Uppdatering: lade in den felande länken.

Tröknämnden

Det kan inte betonas nog ofta: det heter inte tjugohundra. Det har aldrig gjort det, och förhoppningsvis kommer det förhatligt onaturliga uttrycket att dö en naturlig död till slut.

Man hajar ju *hick* varomenar

Vem vill ha sprit som redan är supen?

Lot to puck on

Menar Svenska Spel verkligen att de ska fira Lottos tjugofemårsjubileum ända fram till år 2030? Det står ju så på alla affischer och i reklamfilmen; "25 års jubileum".

Jag är ledsen, men det är faktiskt inte alls samma sak som ett 25-årsjubileum.

Interpunktion för sanning

Här borde det vara ett semikolon efter första ordet, eller bara ett mellanslag.

Galne Max och möjlige Kalle

Ikväll sänder TV3 den tredje Mad Max-filmen, Mad Max bortom Thunderdome.

Vad då "Thunderdome"? Dunderkupolen heter det ju, såklart.

Som vanligt har nåt lello fått texta replikerna i tv-reklamen för Kalle och chokladfabriken. Resultatet blir dels att de ligger inne i nästan oläsliga tolv bildrutor var, men också att en relativt enkel regel som att alltid sätta ett komma före direkt tilltal tappas bort, vilket leder till följande replik: "Ingenting är omöjligt Kalle".

Det betyder ju att vad som helst möjligen kan vara Kalle. En intressant tanke, men jag betvivlar att det var den de försökte uttrycka.

En ruskig nättomt

Jag minns att jag på ett nätforum för nåt år sen hamnade i en debatt med en kille som var fast övertygad om att översättning inom ungefär fem år skulle kunna automatiseras totalt. Det krävs en lite rörande naiv syn på hur olika världens alla språk fungerar och är uppbyggda för att tro nåt sånt. Det må vara lite av en kliché, men översättning är mycket mer en konst än en vetenskap. Så att tro att datorer kan göra ens hyfsade översättningar är som att tro att de kan regissera film eller skriva romaner.

Ett praktexempel på hur illa det kan bli när datorer får tolka är den svenska versionen av det danska(!) företaget Danamedics hemsida (till och med på en .se-domän). Det står visserligen att det är en maskinöversättning, men det är ändå ingen ursäkt för att lägga upp något så skrattretande, även om man nu säljer b-Viagra och penistöjare. Dessutom går sidan sönder direkt i Safari.

Översättningen "Förlusten av könsmässig biltur" för "loss of sex drive" är en absolut klassiker, men jag tycker mycket om texten i drop down-menyn uppe till höger; "andra nättomter". Jag tror jag ska anamma det uttrycket. Supertrevligt är min egen lilla nättomt.

Lockas man av menyvalet "pressa gemet" (press clip) erbjuds en länk till en artikel i Aftonbladet. Då blir det kul, för det finns på samma sida en maskinöversättning av den engelska översättningen.

Av nån anledning blir ordet "för" extremt vanligt om man gör så.

Dagenen för om för tolv för denen för använder för karlen för om för erektionen för vid för penisen för längre för cm för en 2.8 för karlen för I-snittfår den timmar, dagar I veckan under fyramånader för sju, för den Dana för på för sägerJes Bech Müller säljer för som medicen penissträckaren Jes-Extenderen.

Sen har vi mejlformuläret på bilden till vänster, där alternativet att skriva till företagets säljare har "översatts" med båda ordboksdefinitionerna - ingen av dem rätt i sammanhanget. Den andra, "urförsäljning", finns inte ens som ord i svenskan. Ja, utom om man snackar om den historiskt sett allra första försäljningen, kanske.

Nu ska jag ta hand om min nättomt.

Min adress är e-mailare än din

Den av Linda Skugge omhuldade nybloggaren Sigge Eklund ska starta bloggportal och har gett sig själv titeln "webbredaktör", vilket ju väcker frågan om vilka andra sorts redaktörer en bloggsajt hade tänkt sig att ha. Printredaktör? Programredaktör? Nöjesredaktör?

Jag fick hur som helst en inbjudan att anmäla mig, och märkte fort att 2001 inte fanns som svarsalternativ på frågan "När började du blogga?". Samtidigt såg jag att "e-mailadress" var särskrivet på sajten, så jag mejlade Sigge om båda missarna, och så fixade han bara den första.

Jag tror jag avstår, tack.

Uppdatering: Särskrivningen är fixad. Skönt att se. Därmed kan jag önska Bloggportalen lycka till.

Hur många hopp, sa du?

När jag textade Ulf Malmros kommande film Tjenare Kungen, så påpekade jag att titeln behövde ett kommatecken för att bli begriplig, men det tyckte producenten skulle "se fult ut i logotypen". Okej, det är svårt att tyda den titeln helt fel bara för att kommatecknet försvinner, men det ser lite halvt obildat ut.

Att däremot ta bort punktens svansprydda lilla kusin i titeln Sex, hopp och kärlek leder till att betydelsen ändras totalt. Sonetfilm har dessutom inte bara gjort det på affischen, utan även på filmens officiella hemsida.

Vad ska uppföljaren heta? Sju hopp och svartsjuka?

In och ut

Att diskutera: har innantill och utantill samma värdeladdning?

Om inte, vad är det för skillnad på dem?

De kan få jobb på kassa avdelningen

Lama flickor.

Utropstecken!

Jag vet inte om det beror på att tonen är extra uppskruvad eller om det är mitt sinne för tonfall som ändrats, men jag måste verkligen kämpa för att inte varannan rad ska sluta med utropstecken i de Simpsonsavsnitt jag håller på med just nu.

Utropstecken gör ju att saker och ting ser enormt skrikiga ut, och Terry Pratchett hade rätt i att en person som använder sju utropstecken efter en rad förmodligen är sjuk nog att också ha kalsongerna på huvudet.

Men det är fullt möjligt att avsluta rader med bara ett enda utropstecken, men göra det lite väl ofta. Jag har en bok som jag plockade upp på nån enkronasloppis som heter Tro det om du vill och som innehåller diverse rekord och otroligheter. Jag överdriver inte om jag säger att två tredjedelar av alla meningar i den boken avslutas med utropstecken, vilket gör den fullständigt oläslig.

Skuggboxning

Jag har massor med kompisar som skriver rätt uselt, och det håller jag inte för ett ögonblick emot dem. De är nämligen varken skribenter, författare, copywriters, poeter, textförfattare eller ens aspirerande sådana. Språket är inte deras arbetsredskap, så det finns inga direkta skäl till att de ska kunna mer än göra sig hyfsat förstådda i skrift, och de skriver inte så ofta att de råkar lära sig av bara farten.

Men jobbar man med språk är det knappast ett orimligt krav att man skulle klara nians standardprov i svenska.

Därför blir jag tokig när Linda Skugge får alldeles legitim kritik, och vägrar att bemöta den eller ta den till sig, utan istället uppför sig som en åttaåring. Hon har fått ett mejl där en kille skriver:

För mig är det helt ofattbart att en vuxen kvinna skriver så som du gör och som dessutom livnär sig på sitt skrivande. Jag vill inte livnära mig på skrivandet, jag är inte ens intresserad av att skriva, men att ett sånt uselt språk kommer in i tidningarna är ju märkligt. Vad vill ni på Expressen uppnå? Försöker ni bryta ned språket med uselhet och banalism?

Det kallar jag en kille med hjärtat på helt rätt ställe, och dessutom är hans kritik saklig och med tydliga illustrerande exempel (även om han missat klassikern "Så får ni sex killar"). Det är faktiskt en intressant fråga varför Expressen anser att man ska kunna inneha en post där man efter 12 års arbete inte behärskar sitt arbetsredskap. Skulle man tolerera det på nån annan avdelning?

Inte ens i det inlägg där hon - ack, hybris; ditt namn är kvällstidningsskribent - hävdar att hon skriver bra får hon ihop meningarna.

Jag har en smygande känsla av att det är bara i Sverige som det skulle tillåtas - eftersom det anses fult och elitistiskt att bry sig om språk här. Jag må i utländsk press ha läst en del skribenter som är lika usla stilister som Skugge, men då har de antingen kunnat bilda meningar eller haft redaktörer som har sett till att deras texter korrekturlästs ordentligt.

Så hur bemöter Linda Skugge en kille som uttryckligen skriver "Jag vill inte livnära mig på skrivandet, jag är inte ens intresserad av att skriva"? Jo, genom att lipa, "Jag jobbar på Expreeeeeessen. Det gör inte duuuuuuu":

Här är en kille som skriver så himla bra och han är så arg för att han inte också får jobba som skribent. Alla ni chefer som vill anställa honom, maila mig så sätter jag er i kontakt:

Antingen så ljuger hon till det för att kunna försvara sig, eller så är det lika illa ställt med henne läsförståelse som med Virtanens.

Sätt dig i själv i kontakt med en lärobok i grundskolesvenska, Linda.

Uppdatering: hur djävla rädd är man om man släpper fram ett sånt här mejl om nån som kritiserat en?

Tider, tänder, siffror, serier, etc.

För den som bryr sig, har jag gått från att texta The Late Show with David Letterman måndag, onsdag och fredag till onsdag, torsdag, fredag. På det viset får jag i alla fall sammanhängande ledigheter när det av nåt skäl inte finns andra jobb att tillgå.

Skönhetssalongen i min kåk har en skylt utanför dörren där de annonserar: Permanent ögonfransfärgning (håller upp till sex veckor). De tolkar uppenbarligen ordet "permanent" aningen mer flexibelt än vad jag gör.

Om man är hos tandläkaren och sköterskan säger "då ses vi nästa gång onsdagen den 15:e" och det är tisdagen den 14:e, är det så djävla fel om man får för sig att det är minst en vecka bort eftersom hon inte har vett att säga "i morgon"?

Avsnitt nio av Numbers var bara lite bättre. Fortfarande är manusförfattarna antingen slöa eller rejält puckade.

Warren Ellis City of Silence är bland det bästa (och mer obehagliga) jag läst på länge. Torrent här för den som vill prova på.

Retronymicon

Det var nån gång tidigt på högstadiet som jag upptäckte att ordet "synonym" hade några användbara kamrater: homonym, antonym och akronym (som min svensklärare envist hävdade skulle kallas initialord).

Nu har jag stött på ett av de mest förtjusande tillskotten i den här ligan: retronymen. Ett ord (eller snarare en term) som skapats för att klargöra något som inte tidigare behövde klargöras. Som akustisk gitarr, till exempel. Innan den elektriska gitarren gjorde sitt intåg i musikvärlden hade det varit en tautologi att påpeka att en gitarr var akustisk, ungefär som att man inte behöver säga "usel Bon Jovi-låt" förrän den dag då New Jerseys pudelrockare presterar något bra.

Lindas gruppsextips?

Jag hade inte tänkt skriva om mer kvällsblaskornas b-bloggare på ett tag, men så råkade jag se den här rubriken. Linda Skugge spikar kompetensnivån.

Syntax error

Windows Media Player på Mac OS X.

Att "vara med" är ju slang för att ligga med, så man undrar om den ådragit sig nån sorts könssjukdom.

Lintzerpe

Månhus beta har plåtat en intressant textremsa på Canal+.

Ett riktigt luftlågeögonblick, kan man säga.

Uppdatering: mer info förmedlat av samma källa som ovan på http://www.moonhouse.se/posts/664

Ett luftlågeögonblick?

I mitt värv som undertextare har jag fler gånger än en sprungit på den där meningen som bara vägrar att bli begriplig hur mycket man än lyssnar. Där man tycker sig höra orden, men de inte är det minsta begripliga i sitt sammanhang.

Inom mitt yrke är man tvungen att lösa det hela på ett eller annat sätt, eftersom man inte kan gå in och redigera i filmen. Men är man journalist så har man ju lite större frihet. Säger ens intervjuobjekt nåt man inte begriper så kan man fråga igen, eller helt enkelt strunta i att ta med det. Eller så kan man välja alternativ tre: att bara hitta på.

Det var den sistnämnda lösningen som Nicholas Wennö använde sig av i DN i tisdags (på nätet anges Niklas Wahllöf som författare, men han är redaktionschef för kulturdelen och har inte skrivit artikeln). Sista stycket i artikeln om George Lucas och Stjärnornas Krig är ett citat från Samuel L Jackson som lyder som följer:

Jag erbjöd George att vara Stormtrooper eller vad som helst. Jag hade aldrig kunnat drömma om att jag skulle få en sådan stor roll. Och jag fick mitt "aeroflame-moment" till slut - något jag längtat efter sedan jag var barn.

Aeroflame-moment? Här passar den amerikanska förkortningen WTF?! bättre än nåt svenskt. Hade Samuel L Jackson ett luftlågeögonblick?
Det tog mig fem förundrade och förvirrade minuter bakom en bortglömd morgontekopp att knäcka det; Errol Flynn moment.

Vilket "Free Drink Virtual Men-moment".

Uppdatering: fixade typsnittsschabbel och en upprepning av "värv".

Repris 2 Pekoral

I fredags lämnade jag in min Letterman som vanligt, men trots detta så sände ZTV onsdagens Letterman i repris. Det är inte första gången nåt sånt har hänt heller (dock första gången med ett avsnitt jag har textat - vad jag vet). Dags att ringa och kolla vad det är som pågår. Visst, jag får ju betalt vare sig de sänder det eller inte, men jag tycker synd om alla Dave-fans som ska behöva se Giuliani sitta och försvara Bernard Kerik en gång till, istället för att få se Amy Sedaris göra can can-sparkar.

Canal+ har - av någon outgrundlig anledning - bestämt att man inte får ha siffror som ersättning för ord i filmtitlar. Ta till exempel Jah Rule/Jet Li-rullen Cradle 2 the Grave, som på Canal+ heter “Cradle to the Grave”. Tja, där funkar det väl. Värre är det när de försöker få bilåkarfilmen 2 Fast 2 Furious till “To fast to Furious”, som väl då får förmodas handla om hur arg man blir om man inte äter nåt.

När man textar något så blir man nästan alltid lite engagerad - eller jag blir det, i alla fall. Efter att jag hade översatt en dokumentär om kampsport, så var jag intresserad av kickboxning i ungefär en vecka. Därför blir det extra svårt när man textar nåt man inte gillar, eller som man tycker har stora svagheter. Så är det för tillfället. Jag textar en film till svenska som jag någon gång i somras textade till engelska (den har nämligen några olika språk i sig). Jag är inte helt säker, men det kan vara den sämsta svenska film som gjorts det senaste decenniet. Allvarligt. På grund av hur mitt kontrakt ser ut, så tror jag inte att jag kan gå in på detaljer förrän filmen släppts officiellt, men då... Pekoral är egentligen ett alldeles för snällt ord.