Efter tolv års tystnad och en ganska kass platta som avsked innan dess, ska Kate Bush nu komma ut med en dubbelplatta.
Min förr så intensiva kärlek till The Dreaming och Hounds of Love har visserligen svalnat en hel del, men lite spännande ska det ändå bli att se vad hon har att komma med halvvägs genom tvåtusentalets första årtionde.
Patrick hade rätt. Det är Ricky Gervais på bilden (och även till höger på denna). Från den tiden när han spelade i 80-talsbandet Seona Dances Dancing. Stora på Flippinerna.
Bilder och info här, alla släppta låtar att lyssna på här.
Tur att mitt gamla 80-talsband aldrig fick det där skivkontraktet som nästan blev av.
Uppdatering: Rättade bandnamnet.
När jag skulle ansöka om uppehållstillstånd i USA, så tittade den amerikanska konsuln på min passbild, upp på mig, ned i passet och upp igen. Sen utbrast hon spontant, ""What happened to you?"
Tack för den.
Antagligen skulle hon reagera likadant - om inte värre - om hon insåg vem mannen på bilden till vänster är. Svar imorgon (med länk), om ingen prickar det i kommentarerna innan dess.
Blogg- och mejldatorn tillbaka (fixad gratis, då Apple erkänner skärmhaveriet som tillverkningsfel), kroppen i någorlunda fungerande skick med bara en avtagande hosta kvar och hyfsat ikapp med jobb i och med att jag slängde iväg fyra Simpsons i eftermiddags.
Nu finns det både tid och energi nog att börja blogga igen, i ett begynnande septemberrusk.
Jag hade tur nog att inte vara sjuk en endaste sekund under Istanbulresan. Dessutom hade jag ypperligt sällskap av tre inbitna F1-entusiaster vilket gjorde de tre stekheta dagarna i dammet som omger Istanbul Park-banan till ett rent nöje. Mer om vilken fysisk upplevelse det är att se F1 på plats under veckan.
Funderingar:
Varför är småflugor buslätta att mosa, medan större är helt omöjliga om man inte har flugsmälla av något slag?
Är alla FBI-agenter "special agent"? Har de inga normala agenter?
Ska man skratta eller gråta åt nedanstående?
När en viss krönikör bad om boktips för ett tag sedan, så skickade jag länkar till Komma rätt, komma fel och komma till punkt, Språkriktighetsboken, Vår svenska grammatik och Svenska skrivregler. Svaret blev (och jag citerar exakt som skrivet): kan du inte maila titlarna istället
Det dryper för mycket av ironi för att man ska bli annat än stum, faktiskt.
Jag verkar ha fått en släng av det som Linda Skugge skriver så gärna och entusiastiskt om: diarré. Därav försening i bloggåterkomst, och det beklagar jag, men under helgen lär jag kunna reanimera Gärningsmannaprofilens lik.
Nu blir det tyvärr paus på Gärningsmannaprofilen.
Jag har nämligen hela arbetsflödet för bloggen på min iBook, vars grafikkort sa upp sig i morse, och lagningen blir inte klar förrän jag kommer hem från min F1-tur till Istanbul.
Jag har dessutom all min mejl på samma maskin, så ni som skrivit til mig de senaste dagarna kanske inte får svar förrän om två veckor. Men jag kollar naturligtvis webbmejl av och till (om än inte alls lika ofta som annars).
Vi ses igen 25 augusti.
Simma lugnt tills dess.
Är lite upptagen, så det blir knappt nån bloggning idag.
Missa dock inte Bill Murray i kvällens Letterman när han visar hur man egentligen ska låsa in Late Shows grizzlybjörn.
Bonuslänkar:
Ett riktigt roligt klipp från annars rätt sopiga Family Guy.
Är det bara jag som skulle vilja se om Johnny Jarvis? Det kanske bara är jag som minns den?
De överlevande, då?
Kolla in Man Vs Clown, ny på min bloggrulla. Han jobbar precis bredvid där Air France-planet kanade av banan i förrgår. Världen blir bara mindre.
Apropå det: Google Earth, för den som har missat detta mjukvarumästerverk.
Till sist, den obligatoriska ekivoka länken. För den som behöver lite gammalmodig engelska att använda i sovrummet: Victorian Sex Cry Generator.
Lore Sjöberg (efternamnets "ö" till trots bara svenskättling), som en gång i tiden drev den lysande humorsajten Brunching Shuttlecocks har övergått till att mest skriva åt Wired, lägga upp Lore Brand Comics och skriva i sin blogg Slumbering Lungfish.
Förutom att byta ut bokstäver i ord (den sista rubriken är suverän), kommer han också med en trovärdig konspirationsteori om den kommande biofilmen The Aristocrats.
Jag minns att jag på ett nätforum för nåt år sen hamnade i en debatt med en kille som var fast övertygad om att översättning inom ungefär fem år skulle kunna automatiseras totalt. Det krävs en lite rörande naiv syn på hur olika världens alla språk fungerar och är uppbyggda för att tro nåt sånt. Det må vara lite av en kliché, men översättning är mycket mer en konst än en vetenskap. Så att tro att datorer kan göra ens hyfsade översättningar är som att tro att de kan regissera film eller skriva romaner.
Ett praktexempel på hur illa det kan bli när datorer får tolka är den svenska versionen av det danska(!) företaget Danamedics hemsida (till och med på en .se-domän). Det står visserligen att det är en maskinöversättning, men det är ändå ingen ursäkt för att lägga upp något så skrattretande, även om man nu säljer b-Viagra och penistöjare. Dessutom går sidan sönder direkt i Safari.
Översättningen "Förlusten av könsmässig biltur" för "loss of sex drive" är en absolut klassiker, men jag tycker mycket om texten i drop down-menyn uppe till höger; "andra nättomter". Jag tror jag ska anamma det uttrycket. Supertrevligt är min egen lilla nättomt.
Lockas man av menyvalet "pressa gemet" (press clip) erbjuds en länk till en artikel i Aftonbladet. Då blir det kul, för det finns på samma sida en maskinöversättning av den engelska översättningen.
Av nån anledning blir ordet "för" extremt vanligt om man gör så.
Dagenen för om för tolv för denen för använder för karlen för om för erektionen för vid för penisen för längre för cm för en 2.8 för karlen för I-snittfår den timmar, dagar I veckan under fyramånader för sju, för den Dana för på för sägerJes Bech Müller säljer för som medicen penissträckaren Jes-Extenderen.
Sen har vi mejlformuläret på bilden till vänster, där alternativet att skriva till företagets säljare har "översatts" med båda ordboksdefinitionerna - ingen av dem rätt i sammanhanget. Den andra, "urförsäljning", finns inte ens som ord i svenskan. Ja, utom om man snackar om den historiskt sett allra första försäljningen, kanske.
Nu ska jag ta hand om min nättomt.
Dagens tv-recension i DN ligger inte uppe på nätet (än?), men är bland det mer sorgligt inskränkta och okunniga jag läst. Elin Jönsson (på bilden med stora skygglappen på) skriver där om Tim Burtons bitvis lysande Mars Attacks! som gick på Kanal 5 igår. Smaka på underrubriken: "Till och med jänkare kan ha humor". Nej, det verkar inte vara ironiskt menat - fröken Jönsson (eftersom hon resonerar som en tonåring, tillåter jag mig att anta att hon är ogift) är uppriktigt förvånad över att något roligt kommer från USA.
Det är illa nog att hon inte lyckas pricka in namnet på den film som öppnat hennes ögon för det otroliga faktum att det produceras intelligent humor i USA. Värre är att hon sitter och skriver om massmedia och populärkultur utan att ha ett hum om vem den relativt välmeriterade (och med Willy Wonka and the Chocolate Factory högst aktuelle) Tim Burton är och vad han gör.
Ingen som vet ens det allra minsta om USA:s mest kände filmregissör med The Cure-frilla skulle ju få för sig att skriva följande:
"Mars attack!" [sic] [...] är en film som jag redan när den gick på bio aktivt valde bort och det ska mycket till för att jag ska välja att knäppa på just den. "Typiskt amerikansk självgod krigsfilm där Staterna är hotade från yttre rymden. Gjord för, av och om män", har jag tidigare tänkt.
Det enda sättet få för sig nåt sånt är om man är rejält fördomsfull och parar det med en saftig dos nollkoll. Den som sett ens skymten av en affisch eller annons för denna uppenbart medvetet kitschdränkta parodi inser rätt fort att den är mindre seriös, eller till och med att det är en drastisk komedi. Om man inte har skygglappar modell XL, vill säga.
Att hon passar på att anta att actionfilmer inte kan ses eller göras av kvinnor är tröttsamt pseudofeministiskt, och sen att komma med det otroligt avslöjande "Utan tvekan den enda riktigt sevärda science fiction-film jag sett; just för att den inte tar sig själv på så stort allvar" är förvisso alldeles tillräckligt pinsamt i sig.
Men det värsta är just den där enkla tron att allt som kommer från USA skulle vara stöpt i samma reaktionära idiotform som Independence Day. Det är talande när det leder till riktigt obehagligt fördomsfulla uttalanden som "Till och med jänkare kan alltså ha humor".
Byt ut ordet "jänkare" mot "judar", "svarta", "finnar", "bögar", "sydafrikaner" eller nåt annat, så ser ni hur fel det blir. Äckligt, helt enkelt.
Uppdatering: rättade slutet på fjärde stycket (efter "mindre seriös"), där jag hade stuvat om och strulat till lite.
Den av Linda Skugge omhuldade nybloggaren Sigge Eklund ska starta bloggportal och har gett sig själv titeln "webbredaktör", vilket ju väcker frågan om vilka andra sorts redaktörer en bloggsajt hade tänkt sig att ha. Printredaktör? Programredaktör? Nöjesredaktör?
Jag fick hur som helst en inbjudan att anmäla mig, och märkte fort att 2001 inte fanns som svarsalternativ på frågan "När började du blogga?". Samtidigt såg jag att "e-mailadress" var särskrivet på sajten, så jag mejlade Sigge om båda missarna, och så fixade han bara den första.
Jag tror jag avstår, tack.
Uppdatering: Särskrivningen är fixad. Skönt att se. Därmed kan jag önska Bloggportalen lycka till.
När jag textade Ulf Malmros kommande film Tjenare Kungen, så påpekade jag att titeln behövde ett kommatecken för att bli begriplig, men det tyckte producenten skulle "se fult ut i logotypen". Okej, det är svårt att tyda den titeln helt fel bara för att kommatecknet försvinner, men det ser lite halvt obildat ut.
Att däremot ta bort punktens svansprydda lilla kusin i titeln Sex, hopp och kärlek leder till att betydelsen ändras totalt. Sonetfilm har dessutom inte bara gjort det på affischen, utan även på filmens officiella hemsida.
Vad ska uppföljaren heta? Sju hopp och svartsjuka?