2004/07/30
Via 26" Watch springer jag på
årets mest obegripliga krönika. Ett skolexempel på hur det blir om man anstränger sig alldeles för mycket, utan att ha nån egentlig talang att backa upp det med. Men det finns hopp - krönikören köar på arbetsförmedlingen. Vad gör hon förresten på sin bildbyline?
Sen tycker jag att det är lite lustigt att sajten som den ligger på, HD.se, ingenstans meddelar vad HD står för. Av annonserna och notiserna drar jag slutsatsen att H:et står för Helsingborg, men det är ändå konstigt att ingenstans skriva ut namnet på den tidning vars webbsida man får förmoda att det här är.
Jo, förresten - längst ned på sidan står det
© 2004 HELSINGBORGS DAGBLAD AB, men det var ändå lite väl diskret, tycker jag.
Fredagsfyran (på en fredag!)
Tema: studerande
1. Har du studerat något efter grundskolan/gymnasiet?
Inte formellt, men jag har allmänbildat mig själv rätt hyfsat, tycker jag.
2. Om du skulle börja studera nu, vad skulle det bli?
Grafisk form. Det har jag alltid velat läsa, men det har aldrig blivit av, av olika skäl.
3. Vilket var ditt favoritämne?
Det berodde mer på lärarna än nåt annat, generellt. Men språk och historia är väl dem som jag alltid haft någorlunda intresse för. Och musik (jag gick ju några år på Adolf Fredriks musikskola, gudbevars).
4. Var du duktig i skolan?
Inte så särskilt, utom när jag var motiverad, vilket tyvärr inte var särskilt ofta. Jag gick ut nian med 3.0 i snitt. Därefter blev det några månader på gymnasiet, en och en halv termin på folkhögskola och inte mer.
Fredagsfyran kommer härifrån.
Kollade just Weblogs.se:s topplista. Jaha, då var man ute igen.
Sic transit gloria mundi.
Nåväl, jag upptäckte just att min blivande hemstad har
en racerbana för radiostyrda bilar i skala 1:10, precis samma skala som min blåvita Williams råkar vara. Toppen.
Men, lite sorgligt är det att det inte verkar finnas ett enda sushiställe i hela Katrineholm. Hrm. Man får väl börja pussla ihop fisk och ris på egen hand.
Då jag skulle installera OS X på min powerbook (vilket för övrigt inte ens lyckades, då 10.3 är den första versionen som inte funkar på min G3-modell), så lyckades jag radera mitt mejlprogram. Ingen fara, eftersom jag har installationsdisk på den - men... Jag raderade tre års samlade mejl och inte minst alla mejladresser.
Jag är en idiot, helt enkelt. Feh.
2004/07/29
Billmon, som ofta skriver bra saker som är alldels för långa för att jag ska rekommendera dem här,
uppdaterar Isaac Asimovs robotregler för 2000-talet.
Äntligen får vi se hur
Hr. Sellergrens omskrivna band ser ut. Sellergren är mannen bakom
Världsherravälde.nu, som jag håller som en av de mer underhållande svenska bloggarna, trots att den rör sig inom den mer dagboksinriktade sfären, vilket jag brukar tycka är tråkigt. Men Sellergren kan skriva underhållande och vasst.
Trots att man faktiskt vill veta vem på bilden som är Sellergren, så är ändå den första frågan: vilken av dem är trummisen? Inte så svårt i det här fallet.
Betydligt knepigare kan det bli när
Washington City Paper kör sin återkommande serie
Spot the Drummer (varning för att det inte verkar stämma om man klickar på äldre foton, vilket är slarvigt skött av dem). Lustigt nog hade jag samma idé för en sex-sju år sedan när jag jobbade på den avsomnade musiktidningen
Stereo, och gick igenom alla bandfoton som låg i en back på redaktionen. Tidningen hann gå omkull innan planen sattes i verket, dock.
2004/07/28
Ibland undrar folk om inte kampen mot särskrivningen kan gå för långt. Leder det till saker som den här rubriken från senaste numret av
Lektyr, så kan det nog vara så.
Jag såg just
Findus reklamfilm för deras wokblandningar, och påmindes då om en sak jag blir tokig på: det utbredda blanduttalet av just "wok". Antingen säger man på det på engelska, med mjukt "w" och kort "o": oåck.
Eller så uttalar man det på svenska med hårt "w" och långt "o": vok.
Det här med att fjamsa mellan två språk och uttal är bara irriterande, det låter mest som att man misslyckas med att uttala det engelska ordet, eftersom vi faktiskt inte har det mjuka w-ljudet i svenskan.
Oåck eller
vok - det är bara att bestämma sig.
Akronymbloggen. Ta sista ordet i förra inlägget och gör en akronym av den. Rent ärligt så tror jag inte att ordet "akronym" egentligen finns i svenskan, utan det heter visst "initialord". Men jag har slagits för "akronym" sedan nionde klass, så därför stödjer jag denna eminenta blogg inte bara med en rekommendation, utan även med min medverkan.
Tack till
Nicke, som mejlar mig och meddelar att jag hoppat upp på
Weblogs.se:s lista över populäraste bloggar. Första gången det hände, någon gång i april, så steg jag till nummer 18, innan jag rasade rätt ut igen. Vi får se hur det går den här gången.
Daryl försöker
resonera med sin mor om Bush, men hon lyssnar inte på det örat, eftersom hon tillhör
Bushkyrkan. Båda länkarna belyser hur otroligt polariserat och obönhörligt irrationellt det politiska klimatet blivit i USA under
George "Uniter, not a divider"
Bush.
Jag kan absolut ha respekt för folk som har en annan politisk ståndpunkt än jag, om de verkligen tror på att deras politiska filosofi kommer att kunna skapa största möjliga lycka för största möjliga antal människor. Men jag kan inte för mitt liv förstå hur man - oberoende av politisk färg och filosofisk grundinställning - kan tro att Bush är annat än en antingen en klantig dumskalle med hybris eller en makthungrig charlatan.
När dessutom väldigt många försöker stycka
Michael Moores
eventuella synder i Fahrenheit 911, och samtidigt låter
Bushadminstrationen komma undan med lika mycket eller mer, blir jag nästan stum.
Att inte fler tycker att det är otroligt fult av USA:s republikaner att hjälpa
Ralph Nader bara för att han ska ta röster från
Kerry, samtidigt som man säger att det är för att "främja mångfalden" är också så obegripligt att man blir alldeles andfådd. Visst, vi vet alla att politiker gärna tar till fula tricks och ljuger vid behov, men även om man står på republikanernas sida borde man väl ha åtminstone lite känlsa för fair play? Eller?
Men vad man än har för föreställningar om Bushs eventuella ärlighet och handlingskraft, så undrar jag hur man kan stödja någon som när han får höra att det land över vilket han styr är under angrepp bara
sitter still och läser en barnbok i sju minuter.
Hela den filmsekvensen är obegriplig för mig, för hur man än vänder och vrider på det, så finns det ingen logisk förklaring till beteendet. Vare sig man tror att Bush var beredd på angreppet eller överrumplades, vare sig man tror att han är smart och bestämd eller dum och andefattig, så är det helt förbluffande att se honom sitta där. Hans blick flackar något, men han verkar inte särskilt upprörd, fundersam eller stressad. Man ska komma ihåg att detta var i ett läge där ingen visste att WTC inte bara var början på något ännu större, så att argumentera för att det hela redan var fullbordat faktum som man inte kunde göra mycket åt håller inte heller.
Det är nästan så att
den här förklaringen är rimligare än någon annan. När den president man stödjer får sådana konspirationsskämt att framstå som trovärdiga, då är det dags att lägga sin röst på någon annan, vad man än tror om honom i övrigt.
Det är bekräftat.
Simpsons kommer att inta stora duken. Om jag efter att ha textat hela senaste säsongen och halva innan den inte ska kunna snacka mig in som översättare på den, så...
2004 års bästa platta? Missa inte det långa utdraget från den suveräna
Pulp-covern. Amerikansk b-skådis tolkar brittisk arbetarklasspop med hjälp av Australienboende amerikanskt musikaliskt geni. Sublimt.
När den väl kommer ut kan man lyssna på den i
den här.
2004/07/26
Pierre undrar lite om bloggeriet.
1. Varför bloggar du? Och varför började du?
Dels för att jag har åsikter som jag gärna delar med mig av, och dels för att hålla kontakt med vänner och bekanta som jag av olika skäl inte träffar alltför ofta. När jag för några månader sedan undrade varför jag skulle orka, så fick jag mejl från en kompis som bor i USA, där han skrev att han läser sidan varje dag. Så rätt länge skrev jag mest för honom. Sen tycker jag att det är kul att tipsa folk om bra saker - sån har jag alltid varit, långt innan internet.
2. Hur ofta skriver du på din blogg? Är det viktigt att skriva ofta?
Jag skriver mellan fem och tjugo inlägg i veckan, tror jag. Jag försöker skriva varje dag, även om jag ibland inte hinner. Kontinuitet är viktigt, för det är det som gör att folk kommer tillbaka. Egentligen vore det smartare av mig att de dagar jag har mycket inspiration och skriver tolv inlägg, spara några inlägg och pytsa ut dem under nästföljande dagar.
3. Hur många besökare har du på din blog (ungefär)? Har du gjort något särskilt för att få fler läsare?
Jag får mellan 140 och 300 unika hits per dag. Att det nästan alltid är högst på måndagar gör att jag misstänker att många läser Gärningsmannaprofilen på jobbet. Jag har inte gjort några ansträngningar för att locka folk utom att försöka skriva intressant och underhållande.
4. Vad ska en sajt innehålla för att kunna kallas blogg?
Den ska ha senaste inläggen överst och den ska ha
permalänkar, så att folk kan länka direkt till inlägget. Det sistnämnda är det allra viktigaste. Sen är en kommentarfunktion trevlig, även om några av mina favoriter som TBogg och The Sideshow saknar det. Gärna ett personligt tilltal också, men om det bara handlar om vad sajtägaren gjort, ätit och sett på tv, så tycker jag att nätdagbok är ett bättre namn.
5. Tror du att den svenska bloggvärlden kommer att bli en verklig kraft i samhällsdebatten, eller kommer det att vara en liten grupp som bloggar för varandra?
Jag tror att bloggarna kan bli viktiga på flera plan om de tar upp viktiga ämnen på ett intressant sätt, men det finns knappt några svenska bloggar som uppfyller kriterierna för det (än). De flesta kommer nog att fortsätta vara en angelägenhet för en relativt liten, om än växande, grupp. Därmed inte sagt att det inte finns flera bloggar som har potential att bli populära och göra ett avtryck rent populärkulturellt, snarare än i den direkta samhällsdebatten.
Jag har länge varit svag för pirater, så till den milda grad att jag tyckte att
Cutthroat Island var rätt bra, att
Pirater är en av
Roman Polanskis mer underhållande filmer och naturligtvis älskade jag
Pirates of the Caribbean (både filmen och åkturerna på Disneyworld och Eurodisney).
Det är delvis därför - men inte bara - som jag gillar
Puzzle Pirates (som jag spelar ganska ofta - den som vill hälsa på mig i spelet kan leta efter Thompson eller Ceris) och ser mycket fram emot
Pirates of the Burning Sea.
Därför vill jag också en dag åka tillbaka till San Fransisco och besöka
piratbutiken där, som rekommenderas av David Byrne, av alla människor. Om ni klickar på länken bör ni inte missa "Gallery of Signs", med alla regler och den pågående fejden med den mytiske Captain Rick.
2004/07/25
Tema: blandat
1. Vad ska man göra när sommaren regnar bort?
Precis vad som helst utom sjunga "Sommaren är kort".
2. Vad är det bästa som hänt dig på sistone?
Det beror på hur långt tillbaka man räknar. Men jag blev själaglad för nån vecka sen när
Café Games bestämde sig för att tillverka nya miniatyrbilar till Formel 1-spelet
Formula De som jag är
lite för fixerad vid för att anses som riktigt frisk, tror jag. Nu kan jag äntligen köra med
Tyrrells sexhjuliga bil - bara en sån sak.
3. Vad önskar du dig just nu?
Att jag kunde bli klar med de sista avsnitten jag ska texta innan vi flyttar.
4. Hur känner du dig idag, egentligen?
Rätt nöjd och glad. Det mesta är under kontroll, från den annalkande flytten och jobbet till våra planerade Formula Dice-möten.
Från DN i tisdags:
Nic & The Family säger att de lika gärna spelar för dagisbarn klockan tre på eftermiddagen som för berusade ungdomar mitt i natten.
Men smarta, vuxna och nyktra människor vore en alldeles för stor utmaning, antar jag.
Rob Liefeld är - inte helt oförtjänt - en av nutidens mest avskydda serieskapare (fast som visst
lyckats sälja en del filmmanus också). Han tecknar löjligt överdrivna och aviga superhjältar, vars grundegenskaper han dessutom ofta knyckt från andra etablerade figurer. När han fick sparken från
Captain America startade han den minst sagt snarlika
Agent: America,
vilket han också blev stämd för.
Hans variant av
The Thing och den mångfaldigt Eisnerprisbelönade
Concrete heter
Badrock. Nu när amerikanska superhjältar inte längre har svenska namn utan får behålla de utrikiska, så kan man inte låta bli att undra hur poppis den skulle bli här.
2004/07/24
Var man sin egen Hasselhoff
Äntligen kan man
skaffa sin egen K.I.T.T. Det lär ju kosta en aning, men det kan det ju vara värt för att få åka omkring som Knight Rider. OBS: fluffig fönfrilla är obligatoriskt.
Kan nån som orkar läsa igenom
det här och förklara vad det är som är så enkelt, och om det är nåt annat än ett sätt för nån snubbe att få sin video spelad på
MTV?
För att vara så påstått enkelt, så ser det bra djävla svårläst ut.
2004/07/23
Här har det varit mycket jobb, förberedelse för flytt, plus en sjukdomsbild, så det har inte blivit mycket skrivet, men imorgon rycker Gärningsmannaprofilen (och i viss mån Dicktum) igång igen. Vi syns då!
2004/07/15
This Modern World
Tom Tomorrow lyckas i sin seriestrip på länken ovan genom en ganska liten överdrift fånga hur "vänstervriden" amerikansk media egentligen är.
Sedan är de sista tre stripparna på den senaste sidan från den alltid lika lysande
Get Your War On bland det roligaste jag läst på länge.
Falska leenden eller äkta?
Testa om ni kan se skillnaden, och få sedan förklarat vad det är som gör att man märker den. Fascinerande, minsann.
2004/07/14
När frågorna om
"Kenny-Boy" Lay och
Enron blev för svåra, så
gick Bush från presskonferensen. När han ser Bushkritiska demonstranter...ja,
läs själva.
2004/07/12
Tick, tick, tick, tick, BOOM
Jag måste visst trappa ned lite, eftersom jag har fått borrelia, hur fan det nu gått till när jag suttit inne mest hela tiden de senaste veckorna. Nåväl, min doktor sa åt mig att ta det lugnt, och att försöka hålla regelbunden dygns- och matrytm ett tag.
Vi får väl se hur det går med den saken.
2004/07/11
SNES, PLaystation och Nintendo64 i ett. "Elegant" är inte det första ordet som dyker upp i huvudet, men lite imponerad blir man.
Fredagsfyran kommer
härifrån.
Tema: semester.
1. Har du någon semester?
Ja, då och då. Inte inom de närmaste veckorna, dock.
2. Vad ska man göra på semestern?
Avstressande saker. Saker man inte hinner med annars. Umgås med nära och kära. Resa. Sånt.
3. Vilken är den bästa semestern du haft?
Vilken som helst ledighet där jag har rest med min fru. Det är nog det högsta formen av nöje för mig.
4. Vad är semester för dig?
Är inte det samma fråga som fråga två?
Vad som kan hända om man är en
antecknar dåig dialog ombord på ett flygplan. Mer skoj från Frihetens Hemvist på Jorden.
2004/07/10
Jag hade 38,5-årsdagsfest på Grönan igår (grattis till
Philip och
Martin, vinnare av Femkamp 1 & 2, respektive, och tack till alla som dök upp). Men jag är både seg och mör samtidigt (en lika härlig motsättning som att vara rå och hårdkokt på samma gång). När man känner sig såhär kan det vara skönt att
se på tv utan att behöva koncentrera sig på former och annat sånt löjligt. Missa inte QT-filmen av hur det ser ut.
Intressant nog så hittade jag det här ungefär 45 minuter efter att ha funderat på en liknande, men större och mer komplex idé (en serie väggmonterade fyrkanter vars färgval styrs av en tv-bild). Vore jag benägen att se det som en viktig synkronicitet så har jag ändå ingen aning om vad man skulle dra för slutsats av det.
2004/07/09
...och går hem. "Den fria världens ledare"
klarar inte av frågorna. Moget.
2004/07/08
Det här får gärna bli verklighet, tycker jag. Inte minst eftersom
ett lopp i Stockholm knappast lär bli av.
Schumacher delenda est!
En av
George W Bushs hårdlanserade egenskaper under den förra presidentvalskampanjen var att han hade erfarenhet från näringslivet. Bland annat var han
med i styrelsen i Carlyle Group.
Min favoritdetalj är
[He] told a lot of jokes. Not that many clean ones. Sånt roar mig när det kommer från någon som tillhör den amerikanska moralmaffian, precis som Cheneys
fuck off till en meningsmotståndare i kongressen förra veckan.
2004/07/07
Som utpräglad storstadsbo (Stockholm är i princip den minsta stad jag bott i någon längre tid), så har jag fått frågan om varför vi väljer att i augusti flytta till Katrineholm.
Det enkla svaret är att 32 kvm är för litet, och när man för samma pengar får 102 kvm, och dessutom bokstavligen 100 meter från stationen (55 minuter till Stockholm), så är det svårt att tacka nej.
På ett sätt ska det också bli lärorikt. Eftersom jag är en sån som på fullt allvar har en tendens att säga
Sverige när jag menar
Stockholm, så kan det vara nyttigt för mig att se hur livet är där utanför SL:s gränser. Nog för att jag såg en del av det när jag reste landet runt i min gamla yrkesroll som ståuppkomiker, men oftast kom man till en stad sent och stack tidigt, så det blev inte mycket av att insupa lokalkulturen.
Jag ser faktiskt fram emot det här, och kommer att vara i Stockholm en hel del ändå.
I samband med flytten kommer jag också att stöka om i Gärningsmannaprofilens utseende. Samma grundupplägg, men med ny grafik. Ni ska få en ledtråd:
Where am I?
In the Village
What do you want?
Information
Whose side are you on?
That would be telling . . .
Be seeing you.
Jag får ofta frågan varför jag bryr mig så oerhört mycket om när
Felix,
Kungsörnen,
Bob och andra firmor särskriver på sina produkter och i sina annonser.
Det beror helt enkelt på att jag anser att de faktiskt har ett visst folkbildningsansvar, vare sig de vill det eller inte. Om man nästan aldrig såg några särskrivna föremål i vardagslivet, så skulle det vara mycket enklare för dem som kanske inte har inbiten språkkänsla att i princip undermedvetet lära sig vad som är rätt.
Men om man sitter med en flaska Bobs "Bland Saft" på bordet, så kan jag förstå att man blir både förvirrad och sur om man blir gnälld på i chattforumet för att man just skrev "Skit bra!" och inte menade det som en uppmaning till ett trevligt toalettbesök.
Men är det då så farligt med särskrivning? Språket utvecklas ju hela tiden. Jo, visst är det så, och det har jag generellt inte mycket emot - framför allt för att språket har en tendens att gå mot viss förenkling. Men det här är en utveckling som faktiskt slår mot en av svenskans allra viktigaste grunder, utan att ge några som helst fördelar, och snarare försvårar.
Tänk er till exempel om man regelbundet skulle börja se att man i annonser, reklamfilm och på förpackningar började använda pluralis på allt: "Köp en datorer!" "Magnum är den godaste glassar jag ätit!" "Om du köper en tidningar, så får du en chokladkakor på köpet!"
Om företagen av något skäl slutade bry sig om skillnaden mellan singularis och pluralis skulle antagligen de flesta reagera negativt, men få människor skulle nog göra något åt det. Om det då tog rot därefter, så skulle det ju bara försvåra framtida kommunikation, inget annat. Det är egentligen ingen skillnad på det och särskrivning - ingen alls. Det är onödigt förvirrande, och det utan att ge någon som helst fördel.
Och då kan jag inte hålla käften. Sån är jag.
3. Seinfeld är världens roligaste sitcom
Jag beklagar, men en tv-serie vars huvudperson inte kan sluta flina åt sina egna repliker är per definition inte roligast.
2. Michael "Kramer" Richards är värd sina tre Emmys
Inte så länge som han har fler än
Jason Alexander. George Costanza är inte bara seriens absolut intressantaste och roligaste karaktär, det är också den som är mest trovärdigt spelad. Att åtta nomineringar inte ledde till något pris för Alexander är en skam.
1. Det är ett program om ingenting.
Bara för att George och Jerry under några avsnitt försöker sälja in "en serie om ingenting" till NBC, betyder det inte att den serien är Seinfeld. Tvärtom så brukar Seinfeldavsnitt handla om på tok för mycket och manusföfattarna försöker allt som oftast desperat knyta ihop de tre huvudtrådarna till en "snygg" avslutning, istället för att låta dem bara vara roliga i sig själva. Oftats blev lösningarna alldeles för krystade och långsökta, med resultatet att serien på ett sätt handlade om
mer än de flesta andra sitcoms.
Visst, det var en ganska kul serie (främst under de första säsongerna), men jag efterlyser lite perspektiv. Och minst en kompensations-Emmy till Jason Alexander.
2004/07/06
Lite sent nu, men jag kom just att tänka på det. När jag var och såg
Yes på Globen för några veckor sedan, så var det sedvanlig visitering vid ingången.Till min fasa insåg jag att jag hade inte mindre än tre föremål på mig som potentiellt sett kunda användas för att spela in konserten: min Palm T3, min mobiltelefon och min MP3-spelare.
De första två struntade man i, men MP3-spelaren hittades, och - underligt nog - så var den påslagen, så trots att jag försökte påstå att den inte aaaalls kunde spela in, så pekade killen på skärmen och sa "Vad är det här då?
Recordings?".
Jag försökt lamt kontra med att jag faktiskt inte hade någon mick. Vakten tittade trött på mig, föga imponerad av min taffliga ursäkt, men dock uppenbarligen utan lust att behöva gå igenom allt det besvär som en konfiskering innebär.
"Lovar du att inte spela in?", frågade han till slut uppgivet.
Jag lovade, och höll det. Men det slog mig då hur hela visiteringen bara är en sorts skenmanöver, nu när var och varannan minimal elektronisk låda kan spela in ljud. Och tänk bara hur det blir när kameramobiler får lite lagringskapacitet.
Jag har alltid haft respekt för
Beastie Boys, och var en av de få människor som köpte deras första singel när den kom (när de fortfarande var renodlade punkare). Jag tyckte visserligen att
Ill Communication var rätt keff, men från och med
Paul's Boutique hittade de nåt som funkade och var nyskapande och unikt. Efter den mästerliga singeln och videon
Sabotage har de väl mest gått på tomgång i och för sig, men ändå åtminstone get intryck av att ha någon sorts integritet.
Därför är det otroligt trist att höra att deras nya cd
To the Five Boroughs innehåller vad som
i princip är ett virus. Syftet är att hindra att skivan digitalt rippas till hårddisken, men resultatet är bara att den sabbar för ärliga användare, medan folk som regelbundet rippar och distribuerar digitala filer inte får några problem alls.
Om jag köper musik, så ska det vara upp till mig hur jag vill kopiera och lyssna på den. Huruvida det ska vara olagligt att distribuera den till andra är en helt annan sak, och det kan man diskutera, men fri privat hantering av en köpt produkt borde vara grundläggande.
Sen att muskbranschens skriande om försäljningsförluster är inte bara överdrivna utan
direkt felaktiga stärker ju inte heller resonemanget för att skivbolagen ska ha rätt att utan förvarning installera program på ens hårddisk.
2004/07/05
Begravt i en
Yahooartikel om Bushs besök i West Virginia:
Two Bush opponents, taken out of the crowd in restraints by police, said they were told they couldn't be there because they were wearing shirts that said they opposed the president.
Ja, för Gud förbjude att Bush skulle få råka se en kritisk t-shirt. Det vore ju yttrandefrihet.
Ibland kan forskning ta sig
härliga uttryck. Min favorit är nog Turingtestet, det som mäter om artificell intelligens liknar mänsklig intelligens.
Jag är snabb att klaga på missar i undertexter, men ibland är jag fanimej stockdum själv. I helgens avsnitt av
60 Minutes, så översatte jag
Some of the most powerful men of the 20th Century med
några av 2000-talets mäktigaste - detta trots att alla som nämndes därefter mycket riktigt var aktiva under 1900-talet. Jag höll på att få hjärnblödning när jag såg det, för att inte tala om hur tom jag måste ha varit i bollen när jag skrev och korrade det.
Nåja, på grund av distributionsproblem så var det i alla fall inte jag som översatte
get hitched (att gifta sig) med "att jobba" i fredagens Letterman. Inte heller var det jag som stavade fel på både förra onsdagens och kvällens gäst som Dave nämnde. Hur en sån sak går till vet jag bara inte. CBS har nämligen en toppenbra informationssida om varje Lettermanavsnitt som heter
Wahoo Gazette. Att kolla namnen där tar...tja, trettio sekunder, högst nittio om man sitter med modem.
Klart man är extra känslig när man ser nån annans översättning av en serie man jobbar regelbundet med, men det är trots allt två avsnitt i veckan som jag inte gör, och de brukar sällan vara lika taffliga som det här var.
Tror ni att det stod nåt översättarnamn efteråt? Knappast.
2004/07/04
Från de sista fem minuterna av
Galaxy Quest på
Kanal 5 igår:
Ju fler, dess då roligare.
Inget undertextarnamn efter, bara "Textadministration: Broadcast Text".
Eftersom minst en fransk sajt inte hajat det när det gällde ett tidigare inslag,
så är detta satir:
Look, it's simple: We are at War. And the only way to preserve our freedoms is to eliminate them, at least for awhile. You know, until the War on Terror is over, which'll be when... when... when Terror surrenders. Then we'll have our whole "way of life" thing back because Terror will be safely behind bars. It's common sense.
Det värsta är att det finns gott om folk som resonerar precis just så.
För första gången får uttrycket "nagelteknolog" en vettig innebörd, med
Imaginail, printern som kan skriva ut vilken bild som helst på ens naglar. Jodå, Mona Lisa finns som alternativ redan från början
När kommer tatueringsprintern? Före 2007 års utgång, förutspår jag.
Alla som någon gång skrivit ett SMS med T9-ordboken påslagen och inte kollat noga har nog varit med om att det bytts ut en del ord mot
några som de inte hade tänkt sig.
I mitt fall är det vanligaste misstaget att jag glömmer att jag har engelska inställt som standardspråk när jag börjar skriva SMS:et. Sen kan sammansatta ord ge en del underliga effekter (även om man nästan alltid kan "avsluta" ett ord utan att göra ett mellanslag och sen direkt haka på nästa).
Jag minns SMS:et jag fick från min fru när hon var i USA och besökte sina barn att de gått till "Bushes King" - just det, "Burger King". Har ni, kära kommentatorer, några lustiga felskrivningar eller missupfattningar att dela med er av?
Jag har beslutat mig för att skapa
Dicktum, en underblogg där jag i lugn och ro kan stycka Dick Erixons skriverier utan att behöva belasta Gärningsmannaprofilen med det hela. Länk under "gäster", även om rubriken kanske inte stämmer helt och hållet - fast jag hoppas att göra det till en gruppblogg med inriktning på att besvara innehållet i de mer befängda politiska svenskbloggarna.
Mejla mig om du vill delta.
Som de så ofta gör, så
prickar The Onion den amerikanska tidsandan. Särskilt när det finns folk som
Thomas Sowell som på fullt allvar skriver kolumner som
den här (som
Dick E såklart helt okritiskt länkar till), där de påstår att alla som inte tänker som de själva gör hatar USA. Sowell skriver:
Movie-maker Michael Moore is going around the world saying that the United States is "a crappy country" and its people "stupid".
Konstigt nog så ger en
Googlesökning på Michael Moore och "crappy country" inga som helst träffar där Moore påstås säga nåt sånt, utom Sowells egen kolumn.
Dick gör f.ö. ett tappert försök att översätta delar av Sowells kolumn.
Ju mer den amerikanska visionen om individuell frihet segrar, desto mer misslyckad är visionen om behovet av smörjelse.
Behövet av smörjelse? Vad tusan innebär det? Ja, det dyker upp igen.
När Amerika befriar folk från dominans av dem som anser sig bättre, och förhindrar att de används som försöksdjur för visionen om smörjelsen
Sowell skriver om "the anointed", dvs. "De helgade/invigda", alltså de människor som enligt Sowell anser sig vara förmer än vanligt folk. Således är det alltså "De helgades vision" som är misslyckad och att "friheten" förhindrar att folk "används som försökkaniner av de helgade".
Bush och Dick har alltså en stark beröringspunkt: båda förvirras av det engelska språket.
Min kära fru har bott i Sverige i snart ett år. Svenskan går framåt, även om det inte blir enklare av att jag inte kan prata tillräckligt långsamt för att hon ska förstå, och att hennes relativt frekventa återresor till USA (eftersom hon har barn där) gör att kontinuiteten haltar. Men hon kan göra sig någorlunda förstådd när det behövs.
I mitt värv som undertextare, så sköter hon numera tidskodningen. Det vill säga att hon bestämmer var en text ska komma in, och när den ska ut igen. Jag brukar visserligen få rucka på tiderna en aning, beroende på vad som ska få plats i textremsan, men hennes förarbete sänker min arbetsbörda med ungefär 30%. I förra veckan fick vi ett avsnitt av Ricki Lake att göra - inte den sortens arbete jag brukar göra, men utläggaren var desperat, och jag ställer ju upp om det behövs.
Min fru bestämde sig då för att - för sakens skull - själv försöka översätta programmets första tio minuter. Mest på skoj, för hon visste ju att det skulle halta både här och där. Resultatet blev ungefär som väntat, men hon myntade två nya ord som jag gillar:
oduktig
som är nog så användbart på en hel del människor. Sen har vi det sublima
sexualkompanjon
som känns som beskrivande för en mer inbitet samarbetande sexhandling än det jämförelsevis trista "sexpartner". Inläggsrubriken är för övrigt resultatet av översättning-via-ordbok av meningen "Let's recap", dvs. "Nu ska vi sammanfatta".
2004/07/01
Är det nån brunskjorta i trädgården?
Inte helt oväntat börjar den amerikanska högern nu ta till mer än bara smutskastning. Högergruppen
Focus on the Family har
lämnat ut Michael Moores hemadress på sin mejlinglista.
Ja, det är säkert lika oskyldigt som när liknande grupper lämnar ut adresser till doktorer som genomför aborter. Inget att oroa sig för. Heh.
Via
Gudmundson trillar jag på
låtlistan för onsdagens sommarpratare Ebba Lindsö. Ebba är vd för Svenskt näringsliv och före detta kristdemokratisk politiker. Som Gudmundsson så riktigt påpekar är hennes låtlista skrämmande utslätad. Inga vassa kanter, inget som står ut och inget som skulle råka märkas.
Fast håll med om att
Barnkör & Orgel vore ett bra namn på ett punkband.
Jag förvånas ständigt över hur så många svenska "liberaler" står på Bushregimens sida. Deras allra största princip är ju den om individens frihet, och att de då stöttar en så auktoritär och lögnaktig regering är bara underligt. Både laissez faire-kapitalismen och kommunismen brister ju egentligen på precis samma område: maktkoncentration och en övertro på människans inbyggda ärlighet. Helt frisläppt kapitalism måste ju bygga på ärlighet för att fungera, för att om de tunga aktörerna börjar använda fula tricks är det bra svårt att stoppa dem, detsamma gäller en auktoritär stat, men då med regeringsmakten som svårstoppad kraft.
Så när jag ser dessa "frihetsälskare" orera om Bushs förträfflighet, så måste jag börja undra vad de har rökt. Särskilt om man, som
Dick Erixon, kallar sin sida för
I hjärtat rebell. (Jag tvekar att kalla sidan en blogg, den har varken permalänkar eller kommentarer) Det är inte mycket bevänt med rebellskapet när man ställer sig på maktens sida.
Jag kan alltså inte länka till Erixons inlägg, utan får nöja mig med att
länka till hela sidan. I skrivande stund toppas den av ett inlägg med rubriken
Grym ironi, som länkar till
Max Boots stycke i LA Times om hur "ironiskt" det är att USA:s högsta domstol gett Guantanamofångarna rätt till advokater (förlåt, de är tydligen redan bevisade "fiendekombatanter", trots att flera av dem släppts). Ja, tänka sig att en såkallad rättsstat som bryr sig om mänskliga rättigheter ska behandla folk bättre än en djävla terroristliga. Det vore kanske ironiskt om det vore det minsta jämförbart.
Som vanligt använder sig Erixon av amerikansk genitivapostrof (Boot's, USA's), vilket väl vore ursäktat om han kanske var bättre på engelska än svenska, men de översättningar han brukar lägga upp på sidan är alltid späckade med missuppfattningar, anglicismer och oerhört klumpiga konstruktioner. I det här fallet undrade jag allra mest över raden
Vad vi vet blev han heller inte fotograferad i baken, som verkade ordentligt misstänkt. Vem fan skriver så? Mycket riktigt skriver Boot "photographed in the
buff" vilket betyder "fotograferad naken".
Ja, det kanske är barnsligt att hoppa på en felöversättning och några genitivapostrofer, men de är symptomatiska för Erixon. Jag förväntar mig lite mer av någon som är redaktionssekreterare och före detta ledarskribent.
Men kan man på fullt allvar säga att TT har helt fel när de säger
Bush håller sällan regelrätta presskonferenser, och han svarar då till största delen på frågor från de amerikanska "hovjournalister" som reser med presidenten och som han känner väl, så är det väl inte så viktigt om man skriver läsligt. TT:s information är nåt som inte ens ifrågasätts av värsta tokhögern i USA. Men den gode Erixon vet bättre, han. Jodå, han hävdar att "allmänheten" klagat på journalisternas ensidiga Irakkritiska frågor. Tanken svindlar.
Man undrar vilken färg himlen har på Dicks planet, för han bor då knappast här på Jorden.
Priset för stora bokstäver
