2004/04/30
Världens snabbaste rubrik
Någon av herrtidningarna har en rubrik på sitt löp just nu som får mig att fundera: Världens snabbaste knarkare.
Är det en eller flera knarkare? Är han/de snabbast på att knarka, eller på nåt annat vis?
Inte för att jag är för pryd för att köpa tidingen för att kolla, men dels orkar jag inte - och dessutom är det ganska skönt med mysterier som aldrig får någon lösning. Som den danska reklamsloganen vi såg på väg till Roskildefestivalen en gång: Drön på dytten! Nej, jag vill inte veta vad det betyder.
På grund av att Tjabo föddes idag har
Fredagsfyran monarki som tema.
1. Hur ska en bra kung/ drottning vara?
Död. Jag förordar inte att man ska dunka ihjäl
Carl XVI Gustaf, inte alls. Men de intressantaste kungarna är historiska, varvid slutsatsen blir att en bra kung är en död kung.
2. Hur sköter sig kungen, tycker du?
Han verkar måttligt begåvad, men med tillräckligt förstånd att till största del dölja detta faktum.
Jag är mindre nöjd med att han skatteplanerar bort pengar som han får från det svenska folket i egenskap av att ha blivit född.
3. Är du emot eller för monarkin?
Mot. Det finns ändå tillräckligt många privilegium som går i arv, så jag förstår inte varför man ska ge artificiell andning till ett till. Ska vi ha monarki, så ska det bannemej läggas ut på entreprenad. Låt den som kan ge oss det bästa kungahuset till lägsta kostnad ta över. Jag ställer upp för hälften av kungens apanage.
4. Vad skulle du vilja ge kungen i födelsedagspresent?
Genuin empati, så att han abdikerar och ger alla sina pengar till välgörenhet.
Världens bästa tv-program
The Daily Show with Jon Stewart sänds nu igen - jag vet inte sedan hur länge - i sin "Global Edition" på
CNN 01:30 natt mot lördag (och, tror jag, söndag).
För dem som inte vet det, så kallar sig The Daily Show för ett fejkat nyhetsprogram, vilket egentligen inte stämmer. De är till största delen ett riktigt nyhetsprogram, men de är ett respektlöst sådant, med mycket stark satirisk ådra. I ett USA där de flesta nyhetsmedier snart är nästan lika vinklade som en gång i den forna Sovjetunionen, är de en uppfriskande motvikt.
Hopklippsversionen på CNN är inte riktigt en best-of, utan väljer ut mer internationella ämnen och skippar stående inslag som
Lewis Blacks ofta bitande tisdagsutbrott. Men det är ändock väl värt att se eller spela in - inte minst för att få perspektiv på hur lågt de har siktat i
TV3:s "vitsiga" nyhetssatir
Godafton Sverige (jo, det heter så: utan tilltalskomma).
Man kan även besöka
deras hemsida och se på en del inslag (jag rekommenderar särskilt
Steve Carells reportage).
Av och till har jag letat på nätet efter hur man viker en skjorta av en tjuga. Det var ett litet trix som jag brukade förbluffa folk med i början på 90-talet, men min teflonhjärna har behagat att radera instruktionerna. Nu hittar jag, via
N!kkes index, inte mindre än
två olika instruktioner för
hur det går till.
2004/04/29
Att spela luffarshack på papper är helt passé numera.
Nu ska det göras i bil, med GPS-positioner.
Fler otroligt överambitiösa GPS-teckningar finns på
GPSdrawing.com.
2004/04/28
Jag har tänkt försöka skriva en kort text om varje glädjämne alltefter de läggs upp i vänsterspalten, och även beta av några av de äldre under de kommande veckorna.
Dagens glädjeämne kommer från
Jon Anderson, den lille flummige sångaren från
Yes. Förmodligen bör man ha i alla fall en viss förkärlek för detta sorgligt underskattade band för att uppskatta den här skivan. Yes var på sin höjdpunkt ett av de mest originella och modiga band som någonsin funnits, och att de inte lyckats nå sina sjuttiotalshöjder på senare tid - och till och med drämt till med ett par rejäla bottennapp under 80- och 90-talen - borde inte kasta någon skugga över deras storverk.
Nåväl, här är det lille Jon som har samlat ihop en orkester, tagit några av sina tidigare låtar, en del brottstycken från modern klassisk musik, några nypor världsmusik och vävt ihop dem till en typisk Jon Anderson-produkt. Det vill säga att hans ljusa men ändå förvånansvärt starka röst sjunger om harmoni, kärlek och sånt tjafs över en relativt komplex (men ofta ack så smörig) bakgrund.
Oftast funkar det faktiskt bra, Jon har ett enormt melodi- och fraseringssinne när han får till det, och han kan rädda det mest insmickrande och förutsägbara med nån liten rytmisk förskjutning eller ovanlig vändning av melodislingan. Ibland trillar han in i ren middle-of-the-road, som i balladen
The Kiss, eller
Chagall Duet - en, just det, duett med någon operadonna om klotternaivisten
Marc Chagall. Men överlag fungerar det, som när den modernt anstrukna orkestermusiken i
Run on, Jon med sin intensivt repetitiva struktur, som påminner om
Philip Glass-efterföljare som
Andrew Poppy, får leda vägen in i den egentligen nästan outhärdligt sockersöta
Candle Song.
Är man cyniskt inställd är plattan en sörja av influenser som punkteras av långa sjok av mesighet, men kan man bara slappna av och under lyssningen följa med Jon och för ett ögonblick tro på att hans evinnerligt naiva texter kan läka världens sår, så blir man lätt förtrollad.
Definitivt en platta som få människor kan stå ut med - för inställsam för vissa, för ambitiös för andra, men precis rätt om man vågar vara en naiv drömmare i strax under en timmes tid.
Fyra Bushar och en vampyrjägare.
2004/04/27
Det var ett visst ord jag länge tänkt blogga om, men ville ha en bild på först. Nu har
Nuthole.com hunnit före, och besparat mig besväret.
I ännu ett exempel på fingertoppskänsla har amerikanerna nu bytt ut Iraks gamla flagga (högst upp) mot en ny variant (i mitten) som liknar Israels flagga (längst ned, såklart). Illa nog, men sen är den också ful som stryk, varken traditionellt stadig eller modigt nyskapande.
Den något olyckliga - man knappast svårundvikliga - likheten med Israels flagga är en sak, men att den dessutom i färgsättningen skiljer sig från alla arabiska länders flaggor (gult och blått tror jag bara vi och Ukraina använder ihop, faktiskt) och tar bort texten "Allah är stor", gör att den mycket lätt kan feltolkas av dem som vill det.
Alltså ett beslut som ger ammunition åt dem som vill hetsa Iraks folk mot de amerikanska styrkorna, och detta utan att göra någon egentlig nytta för någon av de inblandade i stökandet. Det känns tyvärr allt för bekant. Jag har svårt att tro att den nya flaggan var så oerhört viktig att den inte kunde dröja några månader. Till exempel kunde kunde man låtit det irakiska folket välja mellan ett par alternativ i de första fria valen, när de nu hålls. Då kanske de inte än en gång hade känt sig överkörda av oempatiska amerikaner.
Det är nästan så att till och med den här vore bättre:
2004/04/26
Jonas Söderström på Blind höna jobbar som informationsarkitekt - han arbetar alltså med att göra information tydlig och lättillgänglig. Döm då om min förvåning när han två gånger använder ordet "webb" som synonymt för webbplats i
ett inlägg om Johan Ehrenbergs lite tragiskt uppmärksamhetssökande provokation om den manliga arvssynden.
Hur kommer det sig att någon som dels jobbar med internet på någorlunda regelbunden basis, och som dessutom har som mål att informationsutbyten ska vara effektiva, snabba och så otvetydiga som möjligt, faller in i den där fällan där man använder samma ord för hela det världsomspännande nätverket (för jag kan inte för mitt liv tro att han aldrig hört "webben" om nätet) som om enskilda sajter?
Uppdatering: för de som inte läser kommentarerna vill jag inte undahålla er
Starfires perfekta liknelse: att kalla en webbplats för "en webb" är som att kalla gurkmajonnäs för gurka. Just så.
Som minnesgoda läsare av den här sidan kanske vet, så störde jag mig på att killen i
Kelda-reklamen spelade
Wilhelm Tell-ouvertyren fel. Nu har
Pampers gått ännu längre. De har - antagligen av upphovsrättmässiga skäl - sargat en orkesterversion av samma stycke till att bli nåt ännu mer djavulusiskt irriterande. Det är som om någon klippt sönder ett mästerverk som
Picassos
Guernica och sedan tjepat ihop den på helt fel sätt. Gräsligt.
Under bloggfrånvaron missade jag två
fredagsfyror. Därför tänkte jag ta
båda två på samma gång:
1. Behövs Systembolaget som ett komplement till demokratin?
Nej, det tycker jag inte. Jag tror på ett samhälle där vuxna människor anses vara kapabla att göra egna val om sina kroppar och sitt beteende. Om deras beteende har negativa konsekvenser för någon annan ska man göra nåt åt saken. Systemet passar inte in i den världen.
2. Vet du några exempel på “bra” vin- och spritboxar?
Det finns visst nåt vin i box som heter
Il Conte, och eftersom jag ibland kallats för det (eller snarare "The Count"), så rekommenderar jag det.
3. Vid vilket (om något) tillfälle skulle du själv kunna avskaffa Systembolaget?
Då skulle jag behöva bli politiker, vilket faller på att jag inte kan ställa mig bakom ett enda av våra riksdagspartier och tycker att det verkar stört omöjligt att starta ett nytt (om man inte är en schlagerpadda och en snäsgreve, förstås).
4. Har du själv gjort en riktigt schysst drink?
Jodå. Den heter
Jetlag. En del gin, tre delar tranbärsjuice och en generös skvätt lime cordial.
2004/04/25
Vad man än anser om
George W. Bush och hans regim, så måste man väl ändå tycka att hans presskonferens förra veckan var skrämmande uselt genomförd. När han skulle förklara vilka som skulle få överta makten i Irak den 30 juni sade han om FN:s sändebud
Laktar Brahimi:
He'll be figuring out the nature of the entity we'll be handing sovereignty over.
Jodå, svaret slutade där, ogrammatiskt och djävligt. Jag kanske är ensam om att tycka att ledaren för världens mäktigaste nation ska ha förmågan att bilda fullständiga meningar.
På frågan om han kunde lova att det efter överlämnandet skulle finnas fler koalitionstrupper för att stabilisera landet "svarade" han:
My response is...I don't think people ought to demean the contributions of our friends into Irak.
Jo, han sa så. Jag kanske är ensam om att tycka att ledaren för världens mäktigaste nation ska ha förmågan att svara på en ganska enkel fråga utan att antyda att den är en förolämpning.
Han fick också frågan om varför han skulle vittna inför 11:e september-kommissionen
tillsammans med
Dick Cheney. Den svarade han inte på, trots att den ställdes två gånger. Det är klart att han inte kan säga "För annars kanske jag säger nåt jag inte borde".
Det var inte för intet som den brittiska tabloiden
The Mirror ångade på med rubriken
The President's Brain is Missing. Det var ett enormt förvirrat och taffligt intryck Bush gav på denna sin fjärde egentliga presskonferens sedan han fick presidentposten till skänks av USA:s högsta domstol (han har väl inte hunnit med fler, eftersom han varit på semester under 40% av tiden). Kanske behöver man inte vara vältalig för att vara en bra ledare, men jag tror innerligt på att det dunkelt sagda är det dunkelt tänkta.
Men det värsta, det mest skrämmande, var när Bush fick frågan om huruvida han tyckte att han begått några misstag alls under sina mer än tre år vid makten. Då blev det tyst, och där stod han som en gapande fisk, innan han hasplade ur sig att han inte kunde komma på nåt och beklagade att han inte fått frågan i förväg. Som
Mark Morford skriver:
The ability to offer up honest apology is a gift. To apologize shows intelligence. It shows humanity. It is soft and honest and real, and to admit fallibility is entirely human and increasingly rare -- and, obviously, it is everything a hypocritical politician is not.
Bushs oförmåga att ens dra fram en floskel typ "Jag jobbar för hårt" pekar väl dels på att han inte är kvicktänkt (vilket man kan
se honom erkänna i slutet på det undflyende svaret på frågan). Men jag tror han också hamnade i det där tillståndet som de flesta känner igen från pressade situationer, när det enda svaret man kan komma på är
helt fel sak att säga. Framför hans ögon blinkade säkert "That I decided to invade Iraq" om och om igen, innan han fick erkänna att han inte tänker så kvickt i en så pressad situation.
Jag kanske är ensam om att tycka att ledaren för världens mäktigaste nation ska ha förmågan att tänka klart i betydligt mer pressade situationer än en djävla presskonferens.
Att böja sig för övermakten
Nostalgikanalen
TV-Land har insett att det inte är värt att försöka tävla med
NBC:s
Vänner-final den 6 maj, och ska istället visa en live-satellitbild av sin redaktion där alla sitter och tittar på det avsnittet.
Man måste inse när man inte har en chans.
Innan dataspelen var moralpanikens största måltavla var rockmusiken en av sakerna de gav sig på.
Den här pamfletten är en av de bästa jag har sett i ämnet, och det vore kul att få läsa den för att se hur resonemanget går.
Haddock på
Boyahed har
skrivit ett brev till TV 4 angående det underliga de lägger ut på sina digitalsändningar på nätterna. Han har fått svar, också. Ett bra svar.
2004/04/24
Vinn ovanstående docka av det största irritationsmomentet (bland många) i "den första"
Star Wars-filmen. Denna 30 centimeter höga version av
Jar-Jar Binks kan vinnas genom att
mejla mig och säga vad du ska göra med den. Grymmaste och/eller roligaste förslaget vinner.
Dokumentera gärna förloppet på ett eller annat sätt. Lycka till.
2004/04/22
Bloggeri igen imorgon, fredag.
2004/04/15
I en
intervju med Niccokicks vokalist i Revolver så buntar journalisten ihop det bandet med
Bad Cash Quartet och
Broder Daniel som alla ska ha en "uppgiven ansats". Just så. Att inte anstränga sig, att inte försöka, att inte bry sig - det är uppgivet. Riktigt varför det går hem hos folk förstår jag inte.
Fan, Bad Cash Quartet orkar ju inte ens uttala sitt eget
namn rätt.
2004/04/14
Elisabeth Höglund, inrikeskommentator på
SVT,
mobbas för sitt hår.
Även om jag tycker att folk ska ha rätt att klä sig och se ut nästan i princip hur som helst, så kan man ändå inte låta bli att ställa den ganska uppenbara frågan: Vad förväntar hon sig? Hon säger:
En recensent skrev att han hade svårt att höra vad jag sa i mina inslag för att han bara kunde koncentrera sig på mitt stora hår.
Det är väl inte alls konstigt. Tänk er själva om
Lars Adaktusson skulle ha blå tuppkam. Nog fan skulle man sitta och titta på den, mer än lyssna på vad han sa.
Sen får hon påstå att det är kvinnodiskriminering hur mycket hon vill, jag köper inte det - inte i hennes fall. Elisabeth Höglund kanske inte tycker - kanske inte inser - att hennes frisyr är precis lika distraherande och underlig som Adaktusson i tuppkam eller
Carl Bildt med tomteskägg. Kanske lider hon av dysmorfi - den psykiska störningen som t.ex. anorektiker har, och som gör en människa oförmögen att objektivt bedöma sitt utseende.
Klart att att hon får ha vilken djävla frilla hon vill, men vill man verkligen bli tagen på allvar i seriösa sammanhang, så får man tyvärr anpassa sig en aning. Man kan ju söka jobb på Utrikesdepartementet i full hip hop-utstyrsel, men jag misstänker att ens meriter väger aningen mindre tungt än killen som kom efter i kostym och slips, hur fördomsfullt det än är.
Vissa val har konsekvenser, och det får man stå ut med - även om det självklart inte borde det leda till regelrätt mobbing.
2004/04/11
Serenity Now skriver nästan ordagrant
ett inlägg jag hade tänkt lägga upp idag (även om jag ytterst sällan använder ordet "show" i en svensk text). Jag kan ju länka till
den BitTorrent-klient som jag använder, för den som inte redan har en sådan.
2004/04/10
Än en gång: tema bloggar.
1. Kan en blogg ha någon samhällsnytta? Vad?
Absolut. Svenska bloggar kanske inte har haft det än, men i USA har bloggarna hållit liv i olika frågor som övrig media glömt bort, och står för en livkraftig kritik och skärskådning av det politiska livet.
2. Nämn en person du skulle vilja började blogga och förklara dina skäl.
Min fru. Hon skriver bra, och har enormt starka, ofta kontroversiella åsikter (den som tror att jag kan vara bestämd och drastisk har inte mött henne). Det lär aldrig bli av, dock. Hon är måttligt intresserad, och vet att hon bara skulle reta upp folk i onödan.
3. Nu finns det texter, bilder och ljudspår på bloggarna (och annat också kanske). Vad blir nästa steg?
Jag ser inte så många fler grepp att ta, faktiskt. Det hela handlar bara om att öka direktheten och möjligheterna att dela med sig av det man vill förmedla. Inget av det som ses som nytt på bloggar är ju särskilt nytt egentligen, det är bara kontexten som är aningen ny.
4. Vill du på något sätt utveckla din egen blogg?
Jag vill skriva bättre, oftare, roligare och intressantare, och skulle vilja kunna ha en radiokanal med slumpade MP3:or ur min samling.
Påskspecial: Vad bör finnas i ett bra påskägg?
Godis, allt annat är hädelse. Jesus spikades upp på korset för att vi ska få choklad. Den som inte hajar det borde tvingas att sitta igenom Mel Gibsons splatterpekoral tio gånger.
Några bilder från de senaste dagarna.
På grund av blixten kan det vara svårt att se att det står
Förvara era tillhörigheter i kontoren, släng resten, men så står det på lappen som hänger i porten utanför min arbetsplats. Jag förstår att de egentligen menar
Låt inte saker ligga och skräpa i gångarna på vinden, det är bara rätt drastiskt uttryckt. Släng resten!
Är det ett
café eller ett
kafe'? Jag gillar särskilt apostrofen efter det sista alternativet. På sidofönstret finns dessutom ett tredje alternativ:
kafé.
Kungsörnen tror inte på bindestreck på sina paket. Argumentet för särskrivning på paket och annat (som hela
Bobs saftsortiment och
Önos sylter) är ofta att det "ser fult ut", som om det inte är ännu fulare - och ofta förvirrande - att särskriva, men okej... Man skulle nästan kunna acceptera argumentet, om det inte vore för det som ses på nästa bild.
Här duger det helt plötsligt med ett av de två bindestreck som behövs. Det är inte utan att man undrar vem denne
Graham är, och om han gett sitt tillstånd att Kungsörnen säljer hans mjöl.
För övrigt bojkottar jag i möjligaste mån särskrivna produkter. Det kan verka löjligt, men det är i alla fall ett sätt att markera sitt missnöje, om än ett knappt märkbart sådant.
Jag har inte skrivit mycket här på senare tid, men det är inget jämfört med frunchklubbssidan, som jag har låtit falla samman totalt. Men nu är det dags att dra igång igen. Söndag 12.00 på Cuando, Södermannagatan, precis vid Skånegatan. Vi kanske ses där (med tanke på det korta varslet lär vi inte bli så många).
2004/04/07
Som vanligt så slår
The Onion huvudet på spiken så som bara de kan. När får Sverige en humorsajt som är ens hälften så vass?
2004/04/06
Förutbestämda förutsättningar
Kanal 5 har ju, efter att ha börjat med
Förnimmelse av mord, nu ångat på ordentligt med övernaturliga serier. Dels med sin egna
Tidigare liv, men även på eftermiddagarna med
Crossing over with John Edward.
Personligen är jag inte helt främmande för ett eventuellt liv efter detta, och definitivt öppen för tanken att det finns en del oförklarliga saker som vetenskapen ännu inte rett ut. Men jag är alltid skeptisk, och köper inte en förklaring som saknar någon som helst bevisning.
John Edward utför något som av trollkarlar kallas för "cold reading", han fiskar enormt generellt, och gissar så vilt att det inte är konstigt att han i en publik på ett hundratal människor hittar nån som har en död släkting med "ett namn som börjar på G eller J", eller någon som haft en anhörig som "dog plötsligt, och utan förklaring". Är man duktig på att läsa folk, har en publik som verkligen vill tro på det man gör och dessutom har möjligheten att redigera bort sina grövsta missar, så kan man verka ganska duktig. John Edward är imponerande i korta stunder, men med tanke på omständigheterna är det inte mycket att hänga i julgranen.
Vi antar mycket generöst att John Edward och hans gelikar lyckas komma med information de inte skulle kunna känna till utan nån sorts övernaturliga krafter. Vad är det då som säger att den informationen kommer just från döda släktingar? Om vi nu lämnar fältet fritt för diverse icke vetenskapligt belagda möjligheter, kan han inte precis lika gärna vara telepatisk, ha röntgensyn, vara bara generellt synsk eller kanske kunna resa i tiden? De minnen som de hypnotiserade berättar i
Tidigare liv kan ju egentligen precis lika gärna vara kontakt med ett spöke, känslominnen som ligger kvar i den psykiska etern eller förnimmelser utskickade till dem av utomjordingar. Apropå utomjordingar - varför är det aldrig någon som antar att ett UFO är en tomte som rider på en kulblixt, guden Tor på turné, besökare från den tolfte dimensionen eller en fysisk manifestation av deras psyke (det sistnämnda är ofta det som är tolkningen av en poltergeist, men nästan inget annat).
Visst, folk får gärna fundera över och studera mystiska händelser, men när de redan i förväg har en bestämd åsikt om vad de beror på, så är de precis lika illa som de som anser att sådant aldrig någonsin sker.
Uppdatering: rättade "psykisk manifestation av deras känslor" till "fysisk manifestation av deras psyke", vilket stämmer bättre med det jag menade.
2004/04/04
Jag var helt övertygad om att de båda kvällstidningarna hade bilder på sina löpsedlar uppe på nätet nånstans, så till tävling nummer tre hade jag tänkt att folk skulle få ta dem och klippa ihop dem till nya. Men det visar sig att jag hade fel - Aftonbladet har små versioner av sina förstasidor på sin sajt, men det var allt.
Men jag funderar vidare på en kul tävling som inte kräver enorma Photoshopkunskaper.
2004/04/03
Jag skulle kolla TV4-tiderna inför F1-loppet i Bahrain, när jag såg att de hade en s.k. fantasi-liga med resor till olika lopp som vinster. Att lägga fem minuter på nåt sånt kändes helt okej, innan jag insåg att det hela visst kostade pengar.
Längst ned på den sida där jag förstod att de försökte punga mig på tio pund fanns det två rätt intressanta frågor. Se dem
här.
2004/04/02
TV3-speakern slår till igen
Inför kvällens
Scrubs:
Elliot har svårt att säga vissa ord. Han får hjälp i Första hjälpen.
Elliot i Scrubs är alltså en tjej. Tjena.
Tema: namn
1. Finns det någon historia bakom varför du heter som du heter?
John efter farfar,
Eje efter pappa.
Thelin är ett belgiskt vallonnamn.
Teaflax (mitt vanligaste nätalias) kommer man fram till om man översätter the+lin från svenska till engelska.
2. Om du skulle vara tvungen att ändra namn (ex. pga att Säpo är efter dig) vad skulle det då bli?
Marconeon Bell. När filmen
Elvis in Las Vegas gick på
SVT någon gång runt 1983 hade undertextaren tolkat repliken "He's the greatest, greater than Marconi and Bell" till "Han är större än Marconeon Bell".
3. Vilket är det finaste namn du vet?
Klamydia. Håll med om att det vore vackert, om det inte vore för associationerna.
4. När du kollar ditt namn via den här filosofin, stämmer något?
Ja, att jag är bra med barn (vilket förvånade mig när jag blev styvfar, jag trodde att jag skulle vara absolut usel). That's it - resten är helt uppåt väggarna.
Den första är från den gamla vanliga
Fredagsfyran, den andra av
Stefan Geens:
1. Vilka bloggare är du mest avundsjuk på?
Stefan Geens. Han har bott i fler stora städer världen runt än jag, och pratar fler språk.
2. Vilka bloggare svärmar du för?
Hon har inte börjat än, men när hon väl gör det är svaret
Emma.
3. Vilken bloggare skulle du vilja vara?
Ingen annan, om jag inte på nåt vis skulle få med min fru på köpet.
4. Om vad angick senaste inlägg du bestämde att inte publicera? Var det för personligt eller för dåligt skrivit eller ointressant? Eller har du aldrig censurerat din skrift?
För negativt, utan att vara kul. Det gällde att folk säger att
Håkan Hellström är harmlös, medan bevis nu föreligger för motsatsen sedan sångaren i
Niccokick fått för sig att börja "sjunga" sedan han hörde Håkan och insåg att det tydligen var okej att låta som en packad fotbollssupporter på väg hem efter en match. Fast den sista beskrivningen hade jag inte då - då hade jag nog lagt upp den.
Nu drar vi igång Brunchklubben igen, men under nytt namn. Ska man dra ihop frukost och lunch, så blir det frunch. Så det så. Länk med info i vänsterspalten.
Som Frank Zappa en gång sade
"It is not necessary to imagine the world ending in fire or ice. There are two other possibilities: one is paper work, and the other is nostalgia."
Årets bästa ammärrikanska blogpost
För den som någorlunda regelbundet läser amerikanska bloggar som
Eschaton,
Washington Monthly,
Counterspin Central, etc., så är
det här ett underbart roligt metainlägg på
Pandagon, med helt suveräna kommentarer. Annars är det nog hyfsat obegripligt. Det blir väl jag och
Marcus som får ett garv av det här, ungefär.
2004/04/01
Aftonbladet tar idag steget högst upp på hycklartoppen. På sitt löp nämner de den "nya sexskandalen i
Big Brother", och det hade man ju förväntat sig. Sen har de en bild från när
Henke till slut förlorade oskulden till
Rebekah - även det inte helt oväntat.
Men att de pixellerar killens ansikte -
det är helt otroligt.
Så förbannat fegt och ynkligt. Som att det köper dem fria från att de hänger ut båda de inblandade. Det påminner mig om såna människor som säger nåt elakt som de faktiskt tycker, och sen drar till med, "Äh, jag bara skämtade". Jag har mycket mer respekt för ett svin som
står för sin svinighet, än för nån som låtsas vara god och fin.
Klart man inte blir förvånad över att en kvällstidning säljer med sex, men när de sen försöker göra sken av att de inte gör det, utan att de faktiskt har hög moral och är alldeles, alldeles upprörda, så sänker de sig mycket lägre än det som de klagar på.
Aftonbladet låter kolumnisten
Ronny Olovsson - som skriver
Lasse Anrell-style, i ständigt nya stycken för att fylla ut spalten - sätta sig på
höga moraliska hästar:
Och nu med digital-tv och webb-tv som saknar bromsande regelverk lär tv-kanalerna ta ut svängarna ytterligare.
Varför?
För att du är beredd att betala för att se det.
Och "du" är också beredd att betala för Aftonbladet.
På webbsidan har de hela tre omröstningar:
Är det rätt att visa sexscener i programmet ”Big Brother” i kanal 5?
Är det rätt att Kanal 5 lägger ut sexscener på "Big Brothers" hemsida?
Är det rätt att visa sexscener i den digitala betalkanalen som sänder från "Big Brother"-huset dygnet runt?
Men de har naturligtvis glömt den för dem allra viktigaste frågan: Är det rätt av Aftonbladet att medvetet profitera på något de officiellt fördömer?
Internet-profil rasar mot pressen
Fredrik på
Mulli.nu har
tröttnat på kvällspressens språkliga påhittighet. Han har dock missat
några ord.
Uppdatering: jag ändrade i rubriken, eftersom någon som bara är känd inom vissa kretsar oftas får bli en "profil" i kvällspressen.
Den nya spamlagen som träder i kraft idag och kommer ha noll effekt är en stark kandidat till dagens aprilskämt. Eller så kan man säga att
IFPI var tidiga ute med sitt påstående om att de ska varna fildelare via popupfönster. Men jag struntar i det.
Istället ska jag, dagen till ära, bjuda på en av de få vitsar jag tycker om, här i manusform. Jag beklagar att skämtet är på utrikiska, men det blir inte alls lika bra om man översätter det. Ha så skoj.
Fade in to: A Small irish fishing village. We see a PRIEST walking by the pier
near his church.
He looks around and finally stops to watch a
FISHERMAN load his boat.
The fisherman notices, and asks the priest if
he would like to join him for a couple of hours.
The priest agrees.
The fisherman asks if the priest has ever
fished before, to which the priest says, "No."
So he baits the hook for him and says, "Give
it a shot, Father"
After a few minutes, the priest hooks a big
fish and struggles to get it to the boat.
FISHERMAN
Whoa, what a big
Sonofabitch!
PRIEST
I'd thank you not to use profanity in front of me!
FISHERMAN
(Thinking quickly)
I'm sorry, Father, but that's what this fish is called - a
sonofabitch!
PRIEST
Oh, I'm sorry. I didn't
know. That's alright then.
After the trip, the priest brings the fish to
the church and spots the BISHOP.
PRIEST
Eminence, look at this
big sonofabitch!
BISHOP
Why Father, I have never heard you swear before.
PRIEST
No, you don't
understand! That's what this fish is called, and I caught it. I caught this
sonofabitch!
BISHOP
Hmmm... You know, I
could clean this sonofabitch and we could have it for dinner
So the Bishop takes the fish and cleans it and
takes it to the MOTHER SUPERIOR at the convent.
BISHOP
Mother Superior, could
you cook this sonofabitch for dinner tonight?
MOTHER SUPERIOR
I have never heard you use such language!
BISHOP
No, Sister, that's what
the fish is called - a sonofabitch! Father caught it, I cleaned it, and
we'd like you to cook it
MOTHER SUPERIOR
Hmmm Yes, I'll
cook that sonofabitch tonight.
Cut to: the Pope sitting at the table, having decided to stop by that night. He is waiting for dinner.
As the fish is presented, the Priest, The Bishop and the Mother Superior all line up in front of the Pope. They are proud of their catch and meal.
PRIEST
I caught the
sonofabitch!
BISHOP
I cleaned the
sonofabitch!
MOTHER SUPERIOR
And I cooked
the sonofabitch!
The Pope stares at them for a minute with a
steely gaze, but then takes off his hat, puts his feet up on the table and
says:
POPE
You know, you
Motherfuckers are alright!
[fast länk] John Eje Thelin @ 18:32