Gärningsmannaprofilen

I och med att det är ganska lätt att med datorer behandla ljud i hemmet idag, så blir det allt vanligare med egna bootlegmixar. Det är för all del inte så många som håller för mer än en enda det-var-kul-lyssning, men vissa är bra på riktigt, till exempel Braces Towers Special Child, en lysande kombination av The Specials Ghost Town och Destiny's Childs Say My Name, vilket faktiskt gör båda låtarna bättre (och då älskar jag Ghost Town). Sedan är Cures Love Cats parad med Missy Elliots Get Your Freak On en ganska potent kombination - inte minst när Robert Smith utropar "I love you, let's go" och Ludacris kommer in och rappar - en oväntad koppling. Eftersom såna här låtar inte är på något vis officiella kan jag inte länka till någon av de ovanstående, men prova att söka på ett filbytarprogram.

Någon som jag dock kan länka till är Jocke Boberg, vars alster håller riktigt hög klass och kan höras i programmet Salva på P3.

Roligast: Jean Paul på Skansen.
Bäst: We are Madicken, med sin blandning av Kraftwerk, Metallica och Madicken.
Mest chockerande: I want Oasis back, eftersom den visar att man med rätt komp kan få Liam Gallagher att låta bra.

Jag har jobbat som undertextare i snart två år, och det är väl egentligen bara under det sista året som jag verkligen har haft det som heltidssysselsättning. Då har jag å andra sidan fått mycket gjort, och på senare tid haft ynnesten att mest få texta program jag tycker om.

Förra måndagen var en härlig dag, då hade jag på ZTV först reprisen av fredagens Letterman (jag textar den måndag, onsdag och fredag), sedan ett avsnitt av Simpsons, ett avsnitt av Scrubs, måndagkvällens Lettermanavsnitt och sedan repris på Simpsons och Scrubs. Det hade varit helt perfekt om jag inte i den kvällens Lettermanavsnitt lämnat två rader med "XXX", som är min markering för "det här tar jag itu med senare".

Det ska inte hända igen, för jag har nu bytt markering till tecken som textningsprogrammet märker vid kontrollkörning.

Nåväl, när jag började texta visade det sig till min bestörtning att jag var en sorts svartfot i en bransch på nedgång (klicka på bildlänken ovan till Textabra.nu om ni vill veta mer om den saken). Ja, det var inte en idealisk inledning på en ny karriär, men efter ett tag så redde saker och ting ut sig.

Jag sökte jobb som undertextare redan 1989, men då ville man på dåvarande Svensk Text AB att man skulle ha universitetspoäng, och jag har knappt gått ut grundskolan. Sedan försökte jag igen 1995, och var på väg att få göra ett prov när det visade sig att jag var mycket, mycket sjuk, och hade fullt upp med att överleva. Men målet har alltid varit att få texta Letterman, ett program som jag älskar och har följt ganska inbitet sedan Dave flyttade till CBS, och det började sändas på ZTV.

I april i år fick jag till slut chansen, och det har varit min huvudsyssla sedan dess.

Det första man förvånas över när man börjar i branschen är vilken enorm tid det tar att texta ett program. Som lekman antar man att ett halvtimmesprogram kanske tar 2-3 timmar att göra, men i själva verket är det så att de 24 minuter material som ett vanligt halvtimmesprogram innehåller tar ungefär en arbetsdag för de flesta undertextare. Prova själva att skriva ut ett samtal - det tar mycket längre än vad det tar att säga det. Lägg sedan till det att man måste fundera på formuleringar, komprimera (det är sällan allt som sägs får plats i textremsan på 2 x 37 tecken), kolla upp terminologi, osv. Det tar ett tag.

Jag täckte en del av jobbets olika sidor när jag blev intervjuad av Efter Tre. Man kan ladda ner MP3:an och lyssna här, även om jag säkert kommer att upprepa en del av det här i text under de kommande veckorna.

Mer i ämnet framöver, som sagt. Ställ gärna frågor i kommentarrutan eller via epost.

Såg på TV 4+:s dataspelsprogram Gameplay, och alla småsaker man kan klaga på (klumpig översättning av speakertexten, underliga betoningar i uppläsningen av samma text och särskrivna skyltar i bild) känns försvinnande små när "speakern" (killen de släpade in från gatan) ska läsa titeln på det trevliga spelet Dungeon Siege.

Tänk er farfars engelska, fast sämre - läs det som om det vore svenska, så förstår ni hur det låter: "dung-e-ånn sii-göh". Pinsamt är bara förnamnet.

Apropå att inte kunna engelska så har Ordkedjan (slogan: vi garanterar kvalitet till rimliga priser) sänkt nivån på sina översättningar av Conan O'Brien igen, när de nu ens dyker upp.

Av och till funkar det, och då är det oftast ett namn på en undertextare i slutet, men ibland stär det bara "Översättning: Ordkedjan". Problemet är inte det att de här anonyma översättarna inte ens känner till folk som Danny Bonaduce, även om grundläggande Partridge Family-kunskap är en ganska bra värdemätare på om man har den popkulturella grundning som behövs för att göra ett bra jobb på ett sånt här program. Men okej... Det som är problemet är när man inte ens verkar tänka. Igår körde de en av sina Clutch Cargo-intervjuer (där en rörlig mun fälls in i ett foto av en kändis) och när Mike Tyson ska förklara att han är så fattig att han sålt av sin muskler och visar sina pinnsmala armar, så står det i den svenska texten "Jag känner mig som svart olivolja".

Karl "Popeye" Alfred har en flickvän som är väldigt, väldigt smal. Hon heter på engelska Olive Oyl. Ja, ni hajar.

Hur är det möjligt att den här skivan existerar, utan att jag ens hört talas om det? Michael Caine som småbov, inspelad 1968, musik av John Barry med Shirley Bassey på sång... Det är som om nån krupit in i min hjärna och uppfunnit en film och ett soundtrack med största möjliga attraktionskraft på mig.

Bara att lyssna på de första trettio sekunderna av temat My Love Has Two Faces får mig att rysa av av välbehag. Det är så rätt att det nästan blir lite läskigt, som att det är en sorts fälla för att locka just mig. Men varför?

Att sen Moviegrooves.com har ungefär 45 cd till som jag desperat vill ha bleknar vid jämförelse.

I fredags eftermiddag, precis när jag skulle till att lämna undertexten till kvällens Lettermanavsnitt, så slutar min utgående mejl att fungera. Eftersom Chello inte direkt är pålitligheten själv, och jag inte har hört något annat, så antar jag att det är tillfälligt. Jag lyckas lösa filleverans via webben (tur att jag har en webbsida och Dreamweaver - annars hade det blivit aningen knepigare).

Under hela helgen står sen mitt mejlprogram och hostar, utan att få iväg en enda fil. Jag ringer och lämnar sura meddelanden till mina serverkillar i Kansas.

Av helt andra skäl går jag in på Chellos sida nu på måndagsmorgonen, råkar se en liten rubrik där det står chello portar spam-mail, och undrar hur de tänkte lyckas med det.

På måndag (17/11) stänger chello port 25 för att förhindra SPAM-infektioner, står det som nån sorts ingress. Då kan man ju börja undra vad en "Spaminfektion" är. Det har jag aldrig hört talas om. Söker man på "Spam infection" på Google så får man hela fjorton träffar - där flertalet handlar om att skapa ett virus som knockar spammare. "Spaminfektion", däremot - det ger noll träffar. Detta är således nåt som Chello antingen har hittat på, eller så bluddrar man i den proverbiala nattmössan.

Antagligen är det så att "infektion" låter läbbigt och bra, vilket gör att deras för kunden försämrande åtgärd kan motiveras med skrämseltaktik. Precis som när de lade ner binärgrupperna på sina Usenetservrar med hänvisning till barnpornografi. Det var en feg ursäkt för en kostnadsbesparande åtgärd för dem. Det här är nog detsamma.

Jag hoppar skonsamt över meningen med särskrivningen i, förutom för att notera hur oproffsigt det får det hela att se ut.

Nu vidtar vi åtgärder för att förhindra SPAM, både från och till våra kunders datorer. Njae. Den lösning de har valt förhindrar spam från deras nätverk, men knappast till. Och det här med att skriva ordet "spam" med bara versaler, är det också för att det ska se läskigt ut, kanske? För att det ska kännas som SARS och AIDS, såklart.

Nej, självklart är det här inte en åtgärd som gynnar kunden, hur mycket de än försöker vinkla det dit med versaler och skitsnack om infektioner. Det här är av två skäl: dels sparar man bandbredd om inga spammare kan skicka från ens domän, och dels behöver man inte bevaka den (för om man inte bevakar den, så kanske man blir svartlistad av andra domäner). Ren snålhet, således.

Därför ska nu alltså ingen få skicka mejl annat än genom Chellos mejlservrar, och detta utan att någon som helst information gått ut till kunderna. Inte via post, mejl eller någonting. Nej, en försvinnande liten notis på webbsidan.

Missförstå mig inte. Jag hatar spam innerligt, men jag har ingen lust att förlora möjligheten att använda mina egna mailservrar, och det finns tusentals skäl till det. Eller, ja...kanske ett tiotal. Men ändå. Egentligen handlar det mest om principen att Chello borde informera om en såpass drastisk åtgärd som ändå måste påverka en enorm mängd kunder. Hade jag varit förberedd på det här hade jag inte behövt få hjärtsnörp, hjärnblödning och blodstörtning i fredags eftermiddag. Att döma av väntetiden på deras telefonsupport är inte jag den enda som har liknande känslor - jag gav upp efter 47 minuter.

Om du däremot har mailkonton hos ett webhotell med egna smtp-servrar men använder vår mailkonfiguration kan du drabbas av stängningen. Vårt tips till dig är då att byta utgående e-postserver till smtp.chello.se. Lägg märke till att tonen ska låta hjälpsamt rar, som om det är av vänlighet denna förändring görs. Du måste byta till vår mejlserver, annars kan du inte skicka nåt alls, din djävla mes! borde det naturligtvis stå om de hade den minsta stråk av ärlighet i kroppen.

Nu ska vi se... Vad är det för nummer till Bredbandsbolaget?

..för dem av er som inte kollar in Buzz varje dag.

Först en som är ungefär lika bra som den där gången TV 3 skulle ha en omröstning om de skulle lägga ned en tv-serie och alternativen var Ja, jag tycker serien ska läggas ned och Nej, jag tycker inte att serien ska fortsätta. Jodå, det är helt och hållet sant. Den här gången är det Sydsvenskan som varit smarta.

Den andra länken är bara kul. "Bang cutting" låter lite farligt.

Trodde ZTV:s trailerläsarkille verkligen att Clint Eastwood-filmen som gick i veckan hette "Det Skoningslösa"? Det var i alla fall det han sa.

Om Felix verkligen gör "Tomat ketchup", vem gör då tomatare ketchup, och vilken ketchup är egentligen tomatast?

Kunde verkligen inte Kevin Rowlands, någon annan i Dexy's eller nån från skivbolaget inse att det är en enorm skillnad på "Come on Eileen" och "Come on, Eileen"? Det blir en något snuskigare titel med kommat utelämnat.

Men ändå. Det ni ser i bild är byxor och skor tillhörande USA:s president. Någon som, om han inte kan klä sig själv, borde ha nån som gör det åt honom

Jo, det finns enormt mycket saker att kritisera hos den mannen, men - precis som David Letterman ofta gör - kan det vara skönt att peka och skratta åt lille Dubya.

Apropå Letterman - jag textar det programmet tre dagar i veckan, för den som inte vet det. Varje avsnitt är aningen kortare i Europa än i USA - inte med mer än ungefär 3-4 minuter, men nåt måste bort varje kväll. I både måndagens och onsdagens program hade man klippt Lettermans Bushdrifter. Jag ska precis sätta igång med att texta morgondagens avsnitt, så vi får se hur det blir där. Jag kan inte låta bli att undra om nån på CBS börjar tycka att det blivit lite för mycket drifter med presidenten på senare tid. På måndag ska jag berätta mer om undertextning.

(bilden via Bartcop)

Ushianemej. Det vet ju alla att det är hemskt och omoraliskt att ladda ned musik.

Vad ska man då göra åt saken? Här finns en webbsida som har en perfekt lösning på problemet.

Elliott Smith är död, och det antagligen innan han hann få ihop sitt mästerverk. Både Figure 8, som syns ovan, och X/O är enormt bra plattor, om än kanske inte perfekta. Det kändes alltid som om det bara var en tidsfråga innan han skulle spotta ut en självklar femstjärnig låtsamling som skulle knäcka hela världen.

Självmord, och med kniv i bröstet, dessutom. Hur djävla dåligt mår man då?

Som vanligt kommer väl hans skivor att sälja mer nu än någonsin. Fast kanske inte ändå, om det tog nästan en månad innan jag ens hörde om det här.

Jag håller på att kolla vad som finns av intresse inom den svenska bloggosfären när jag hittar Bengt O. Karlsson. Han nöjer sig inte med att ha en blogg eller två - nej, det Karlssonska tyckandet är alldeles för stort för att begränsas av bara en eller två futtiga rubriker.

Okej, det låter ganska hemskt, men en del är faktiskt rätt läsvärt, och jag skulle inte reagera särskilt om det inte vore för det här inlägget. Det börjar rätt oskyldigt som en kommentar till en DN-artikel om att svenskar gärna talar engelska och släpper svenska ord.

Men det är i sluttampen (i en sorts fotnot, till och med) det skiter sig rejält. Efter en notering om att svenskar ibland sammanskriver engelska ord enligt svensk norm så går han loss:

Här slår den svenska idiosynkrasin mot sär skrivning igenom. Den är ju inte något annat än ett uttryck för vissa halvbildade gruppers arrogans gentemot människor som kämpar med att försöka arbeta och komma till rätta med ett främmande språk. (Attityden personifierades av "komikern" Lindström som emellertid verkar ha gett upp nu.)

Så att vi får det ur vägen, så kan vi ju börja med de föraktfulla citationstecknen. Fredrik Lindström har inte förtjänat några citationstecken runt titeln komiker. Med tanke på hur många idiotkomiker som rantar runt i det här landet bör man - även om man inte själv skrattar åt den - ha någon sorts respekt för Fredriks intellektuellt präglade humorådra.

Nåväl. Att anti-särskrivningsivern skulle vara ett tecken på arrogans mot invandrare är ett så befängt och fräckt påstående att man nästan tappar andan. Särskrivning som förkastligt fenomen förekommer ju till största del i texter som torde vara skapade och/eller korrade av människor med svenska som modersmål (som t.ex. Felix "Tomat ketchup" och hela Bobs sortiment). Den sortens särskrivning (den förhatliga "äh, man hajar ju ändå"-attityden) gör det mycket svårare för människor som håller på att lära sig svenska, när den ignorerar en av svenskans viktigaste värdebärande grunder, och går emot vad de lär sig av sina studier. Inte heller kan den väl tänkas göra annat än ställa till för dem som visserligen har svenska som modersmål, men kanske inte är så enormt haja på att skriva.

Att inte bry sig om särskrivning tyder ju på en mycket större arrogans. Eftersom man själv kunde tyda texten trots dess felaktigheter och knappast lär påverkas att själv särskriva, så behöver man inte bry sig om den eventuella förvirring den kan skapa för andra. Min fru - nu i tredje månaden på SFI - tycker att det är svårt nog ändå att veta när ord ska skrivas ihop eller inte. Den förvirring som särskrivningen skapar är dessutom utan någon som helst uppvägande nytta, utom möjligen att nån slö designer slipper lära sig att ett bindestreck ska sticka ut över högermarginalen en liten aning.

Att Fredrik Lindström sedan skulle vara någon slags förkämpe mot särskrivningen är dessutom långt ifrån sant. Hans laissez faire-attityd gentemot språkfel är ju väldokumenterad och många rubriker i "Värsta språket" var särskrivna (t.ex. "Språk polisen", ironiskt nog), liksom omslaget på de språkkort som medföljer en ny box med de lindströmska språkböckerna.

Läser man sedan Karlssons tidigare text i ämnet inser man att det här är någon som föraktar språkexperter nästan per automatik. Han har visserligen alldeles rätt i att det är dumt att till varje pris motarbeta alla låneord (en åsikt som för övrigt Fredrik Lindström i allra högsta grad delar med honom) men verkar vilja vika sig helt och hållet för engelskan:

Det vore säkert bättre att överta den engelsk/amerikanska dataterminologin, lock, stock and barrel.

Ja, men vad väntar man sig av någon som på samma sida använder engelska genetivändelser (Orwell's) och hellre använder "idiosynkrasi" än "egenhet", och felaktigt, dessutom?

Äh, fan. Hade han inte föraktat Fredrik så hade jag skitit i honom totalt, men någon gräns får man ha.

Eller ja, näst bästa. Det bästa är ju That Would be a Great Band Name, men det vet jag inte om nån heter än.

Men här har vi ett koreanskt pojkband, som poserar bland körsbärsblom och heter...GOD.

Det går ju inte att klå. Eller?

Jag mår illa, anyone?

Jag har absolut inget emot att man hackar på Per Bjurman, snarare tvärtom. Men att göra det genom att lägga sig på en lägre nivå är ju inte bara dumt, det har till slut precis motsatt effekt än tänkt (såvida inte den stackars Markoolio-pojken har som mål att få Perra att se bra ut).

Tragiskt.

Andra brunchen sker nu på söndag. Mer info här. Förslag på bra brunchställen tas emot här (klicka på "kommentera artikeln" här nedan) eller via epost (klicka på "Mejla John" till vänster).

För några månader sedan köpte jag den fina lilla MP3-spelaren Philips HDD-100 som man kan se ovan. Den är gedigen, trevlig och har många finesser.

Men...

Av någon befängd anledning så sorterar den låtar i bokstavsordning. Just det. Välj artist, och få upp en lista på vilken av artistens skivor du har låtar från, välj en skiva och sen så står låtarna i bokstavsordning. Jag antog att det var för de första filerna jag laddade in i maskinen saknade låtordningstaggar (även om jag brukar vara mycket noga med sånt).

Men nej då - så gör den hela tiden. Bokstavsordning - vilket blir ganska irriterande på skivor med noggrannt upplagd låtordning, mycket irriterande på skivor där låtarna går ihop (som de flesta av XTC:s alster) och fullständigt outhärdligt om man lyssnar på temaplattor eller musikaler.

Men nog är Philips på väg att fixa detta? Jodå, det finns en uppdatering av maskinens "firmware" (stadigvara?), och den gör så att låtarna inte längre sorteras i bokstavsordning. Nej, nu sorteras låtarna istället i...håll i er: längdordning.

Ett samtal till Philips kundtjänst visar att de inte har några som helst planer på att göra nåt åt saken. "Det går ju att göra egna spellistor". Det vore väl en lösning, om det inte tog ungefär tio minuter per platta att göra listan. Kanske nåt att roa sig med om man ska sitta på tåget från Haparanda till Ystad, men knappast nåt man vill behöva göra för att få höra sina skivor på rätt sätt.

Snacka om att det skulle sitta ett varningsmärke på lådan och i varje annons - för jag vet att jag knappast hade köpt den om jag hade vetat om detta, och flera vänner har gått från "Fan, den där ser rätt läcker ut" till "Bokstavordning - nej, då får det vara".



Proffsigt, Philips. :P

Visst är det så att de nattanställda på Expressen.se måste varit påtända för att få ihop den där rubriken? I alla fall om man använder sedvanlig kvällstidningslogik.

Varför är svenska medier så fixerade vid ålder, förresten? Ser man nånsin en liknande rubrik (ja, alltså en som är rättstavad) i England, Italien eller Indien med åldern utsatt? I vissa nyhetsinslag är den väl relevant, men har Gunnars ålder verkligen nåt att göra med att han jagades av "Dödspatrullen" (som det fått heta på löpsedeln)?

"You, Swedish man! How old are you? 59? Now you DIE!"

Sen var de väl fulla på redaktionen också för att få till nästa lilla horrör. Eller så är det liksom en meta-kommentar till fylleläget.

Klart att det skulle ske förr eller senare. Efter närapå två år med så gott som klockren reklam från ICA har det till slut gått åt skogen. Allvarligt - Markoolio? Förskolepiltarnas egen B-Magnus Uggla? (Jo, jag vet, att vara en b-version av Uggla är lite grann som att vara en mindre nation än Luxemburg)

Vad blir nästa steg? Stefan och Krister? Solstollarna?

Man får hoppas att det inte blir långvarigt, i alla fall.

Det kan vara jag som hör dåligt, men sjunger inte Staffan "Bosson" Olsson "Jew opened my eyes" på sin nya singel? Religionspolitisk kommentar, talfel eller missuppfattning?

Om inte annat är det potentiellt sett problematiskt om han hade tänkt sig att sälja singeln utanför Sverige (fast ska man döma av den officiella amerikanska Bosson-sajten så har de gett upp tanken på att lansera honom i USA - den verkar inte ha uppdaterats sedan januari 2002).

Konstnären Jason Salavon har med datorns hjälp räknat ut snittet av Playboyutviken från 60-, 70-, 80- och 90-talen. Resultatet (bilden föreställer 70-talets snitt) blir som en underlig blandning av halvt utsuddade väggmålningar och röntgenbilder. Konceptkonst jag skulle kunna tänka mig att ha på väggen.

Kolla också in när han bland annat har snittat respektive förstaminuten av Leno, Conan och Letterman, och andra intressanta småsaker här.

Eftersom det är så djävla svårt att träffa folk om man inte går ut mycket, har nån sorts hobby ihop eller kan ha fester i hemmet, så tänkte jag och Debi att vi skulle börja bruncha med folk varannan vecka. Nu när det finns brunchar både här och var i Stockholm, så varför inte?

Jag har försökt bjuda alla vars mejladress jag har, men den som inte fått en inbjudan, eller tappat bort den, eller vill kolla nåt kan kika här. Nästa datum efter idag är den 16:e november (vilket förresten är tre dagar efter Debis födelsedag, för den som bryr sig om sånt).