|
I
torsdags begav jag mig till Värtahamnen,
där jag en gång i tiden satt och jobbade
för Wegelius Television, och bland
annat skrev frågor till lekprogram och även
försökte tänka upp nya game show-koncept
(samt skapade en tv-serie som blev jättedålig,
men det är en annan historia).
Den
villa
som jag en gång satt i har sedermera brunnit
ned, men det var kul att se området igen,
såhär tio år senare. Jag glömde
tyvärr helt bort att ta en sväng förbi
Big Brother-huset i vårsolen. Fast
å andra sidan, utan Kitty är
det inte mycket värt.
Ja,
jag skulle som sagt vara med i TV4:s program
Ordjakten, och det gick ju ganska bra.
Inte för att motståndet var klent -
tvärtom, men jag har begåvats med förmågan
att inte vara nervös under tv-inspelningar
eller -sändningar, utan nervositeten kommer
först efteråt. Det hjälper en
hel del i såna här sammanhang. Men
jag blinkar alldeles för långsamt för
att nånsin bli en riktig tv-personlighet.
Det ser alldeles för djävligt ut, som
om jag håller på att somna.
Det
bidde inga 30 000 kronor för farbror John,
men dock en tusenlapp (minus skatt). Jag trodde
verkligen att 26 sekunder skulle vara nog för
att kamma hem åtminstone 10 000, men se
där bedrog jag mig. Klicka på bilden
till vänster för att se vad det var
jag stupade på.
Ja,
ja. Det är ändå bra roligt att
ha gjort det. Nu ska jag se till att anmäla
mig till andra liknande program. Inte för
att det här var första gången
- jag tävlade på BBC:s program
Going for Gold under tidigt nittiotal.
Där fanns det, namnet till trots, inga pengar
att hämta. Ja, man fick ju en gratisresa
till London (eller snarare Watford)
i alla fall.
Kanske
ska jag försöka få med mig nån
på Lingo... Några volontärer?
|
